Esbjörn Svensson Trio byggde ljudlandskap
Det blev de långa låtarnas afton när Esbjörn Svensson Trio på torsdagskvällen avslutade Jazzklubbens vårtermin.
Foto: Henrik Radhe
Att trion traditionellt stänger jazzklubbssäsongen har utvecklats till en attraktion och Munkkällaren i Visby var som väntat välfylld när Esbjörn Svensson-piano, Dan Berglund-bas och Magnus Öström-trummor gjorde scenentré.
Inledningsnumret mejslades ut till dryga halvtimmen med sina delvis repetitiva moment och angav aftonens inriktning. Det handlade om att bygga komplexa ljudlandskap. Med en ram i de bestämda låtarna tar trion auditoriet med på en resa i en musikalisk sfär med influenser från såväl klassiskt som rock och där landning sker i trions egen jazzformel.
Trion är denna spelning något visuellt nedtonad i jämförelse med de senaste framträdandenas mera expressiva framtoning. Även om Esbjörn Svenssons piano är mikrofonbelamrat och försett med diverse teknisk utrustning och där emellanåt vissa inslag blir av närmast ljudexperimentell art. Men där Magnus Öström har med sig betydligt färre slagverksutensilier än han brukar ha. Och därmed blir hans slagverkande ofta mera soft meditativt, visparna kommer flitigare i bruk och han arbetar även återkommande med ren handkraft. Dan Berglunds spel är sig mest likt, stråken tas så småningom ur sin förvaringsficka och visst, de av många önskade elgitarrpåminnande ljudmönstren frammanas några gånger i all sin brutala kraft.
Spelningen kränger och kastar sig mellan det psalmiskt sakrala och ett förvrängt inferno där musiken är påträngande, den böljar och väsnas. Avsluten är samstämda, närmast diskreta. Denna afton är Esbjörn Svenssons kommentarer i stort sett försvunna. Lite synd, eftersom de hade fungerat utmärkt som återhämtningspauser efter de omfattande låtsjoken.
När samspelet de tre emellan når max ser man på scenen en över pianot nervikt Esbjörn, en leende Dan och en blundande Magnus. Då är Esbjörn Svensson Trio på topp.
Så jobbar vi med nyheter