En Svensson som inte spelar Allan

Några av skådespelarna i restaurangen bär polisuniform, men inte Allan Svensson.
- Nej, jag är ju kriminalkommissarie, jag har slutat patrullera för länge sen, säger han.
Allan Svensson talar naturligtvis om sin karaktär Hartman, i långfilmen "Främmande fågel".
- Han är försiktig, klok, eftertänksam och analytisk och väldigt omsorgsfull mot huvudpersonen Maria. Det är en helt dramatisk karaktär, inte en komisk. Han var så väldigt förstående så vi var tvungna att ge honom lite temperament för att göra honom mänsklig. Om en karaktär inte är trovärdig kan den heller inte engagera, säger Allan Svensson.

Trovärdighet, det är vad skådespeleri handlar om, menar Allan Svensson, som fick sitt genomslag som hemmasonen Erik, i "Hedebyborna" 1978.
- En bra skådespelare är trovärdig, en dålig är inte trovärdig. Det är en gåva man måste ha. Sen kan man bli bättre - nästan alla skådespelare blir bättre med åren, tvärt emot 100-meterslöpare.
Allan Svensson har genom åren synts såväl på teater som i film och rollerna har varierat stort, från historiska och allvarliga karaktärer, till mer lättsamma. Men det är inte komiken eller tragiken som avgör om en roll är svårspelad eller inte, menar Allan Svensson.
- Ju färre karaktärsdrag en roll har, desto svårare är den att spela och ju tydligare karaktärsdrag desto lättare, det är därför det är så tacksamt att spela skurk, säger han.
Den här gången är han dock på rätt sida om lagen och efter utomhusinspelningar i Visby och Fårösund, har inspelningen nu flyttat in i Kustateljén. Allan Svensson ser klara fördelar med att filmen spelas in på Gotland.
- Det går att hitta häftiga, annorlunda miljöer här och det är skönt att inte alla svenska filmer spelas in i Trollhättan och Stockholm, säger Allan Svensson och gör en snabb jämförelse med den brittiska deckarserien "Morden i Midsummer".
- Det blir en estetisk inramning. En stor del av Midsomers egenart är att serien utspelar sig på den engelska landsbygden och inte i London.
Den annorlunda miljön har också inverkan på historien och karaktärerna.
- Man får tänka på att poliserna inte kan ha storstadstempo och några skådespelare måste prata gotländska, men det är inte så många som kan - jag kan det inte.
Nej, så mycket har Allan Svensson inte hunnit bekanta sig med ön, sedan inspelningarna drog igång den 24 september.
- Den har varit förvånansvärt bra, för det är väldigt mycket att göra, men vi har två parallella team så det har inte varit så stressigt, säger han.
Så mycket fritid blir det dock inte.
- Det är väldigt lite med det just nu, men jag är ledig den 24 december, då ska jag vara jultomte. Men jag gillar att arbeta och så länge jag tycker att arbetet är roligt så är det inte så jobbigt.
På de få lediga stunderna läser han Jan Guillous "Madame Terror".
- Jag läste ut Stieg Larssons sista bok och nu genomgår jag ett sorgearbete - det finns inga mer böcker och han är död.

Vid sidan av "Främmande fågel" är Allan Svensson i höst aktuell med nyinspelade avsnitt av komediserien "Svensson, Svensson". Den första säsongen spelades in redan 1994, men det var lätt för Allan Svensson att hitta tillbaka till sin karaktär.
- Det är något jag aldrig varit med om, det är märkligt men det satt i ryggraden och var bara att koppla på. Det är nästan skrämmande. Det är ovanligt att man jobbar ihop så länge, det blir som en andra familj, säger Allan Svensson.
För Allan Svensson blev rollen som den något bakåtsträvande, principfasta brevbäraren Gustav Svensson, det verkliga genombrottet. För många är han synonym med karaktären.
- Jag var väl halvkänd innan "Svensson, Svensson", men alla jämförelser faller platt, "Svensson, Svensson" är närmast ett fenomen. Det har varit odelat positiva reaktioner, folk älskar det - de blir glada och det kan jag förstå. Jag menar vad gör mig glad i livet, jo Helan och Halvan och "Pang i bygget".

Allan Svensson berättar om en kommande scen, som han just läst manus till och börjar själv skratta då han återberättar det. Även om han är noga med att påpeka att Allan Svensson och Gustav Svensson inte har särskilt mycket gemensamt, är han tydligt road av sin karaktär.
- Relationen till Gustav Svensson är god. Han gör väldigt mycket som normala människor tänker, men inte gör, men det är viktigt att inte gå för långt, då blir det inte trovärdigt, säger Allan Svensson.
Återigen - trovärdigheten.

Eftersom "Främmande fågel" och "Svensson, Svensson" troligen kommer att sändas ungefär samtidigt, har kriminalkommissarie Hartman utrustats med yttre attribut, som tydligt ska skilja honom från den folkliga brevbäraren.
- Han har mustasch och glasögon, det var min idé, poängen med det är att man direkt ska se att han är annorlunda. Sen skulle ju Gustav inte klara av att leda en polisjakt.
Mustaschen klistras på varje morgon av sminkösen Jenny Fred.
- Jag kunde ha odlat egen mustasch, men det är lite bökigt och så har jag fast sällskap och det fanns lite åsikter om det därifrån också, säger Allan Svensson.
För att mustaschen ska hålla i närbild, måste extra strån klistras fast ett och ett.
- Det är en kittelorgie varje morgon när Jenny sätter på extra strån. Vi har utvecklat ett eget sätt att kommunicera, när jag börjar vinda med ögonen så är det ett tecken på att det kittlar olidligt, säger Allan Svensson.
En än mer central roll har ansiktsbehåringen i den roll vi om en dryg månad kommer att se Allan Svensson i - som tomte i årets julkalender, "En riktig jul".
- Det är ännu mer skägg i den. Vi spelade in i studio i juni, det var 50 grader varmt och skulle föreställa Nordpolen.