Det är paus i ridturen och Irma Hallviden kommer med både smörgåsar och sägner till brudkorset i Silte.
Irma Hallviden är uppvuxen med hästar, bland annat travhästar och gotlandsruss. 1980 övergick hon till att hålla på med islandshästar.
- Hästgubbarna tyckte att jag var tokig, men när visade jag upp en hingst jag hade fött upp kom de fram och gratulerade och dunkade mig i ryggen.
Islandshästar är i dag en vanlig syn i hela Sverige men Irma Hallviden var på sin tid pionjär med rasen på Gotland och var den första som började med turridningar med islandshästar.
Nytta och nöje
En av de två som leder ridturen den här dagen är Irmas dotter Tanja Hallviden, 31 år. Hon är med andra ord, liksom sin mor, uppvuxen med hästar och under den tre timmar långa ritten hon tar oss med på får vi tips om hur man gör med just den hästen vi har och uppmuntrar oss att tölta.
Alla som kommer dit och rider ska få uppleva den speciella gångarten. Alla ska känna att man lär sig något nytt, det blir lite av en lektion.
Islandshästar har fem gångarter: skritt, trav, galopp, tölt och passgång varav den sistnämnda går i rasande fart. Det får undertecknad erfara när vi ska galoppera. Innan min häst Seitill faller in i galopp är det som att sitta på ett skenande tåg.
- Det var passgång, berättar Tanja Hallviden och skrattar åt min förvånade min när vi saktar av.
Hon rider längst bak och har koll på alla i gruppen. Längst fram är hennes kollega Frida Gillstedt från Härjedalen, hon sommarjobbar på Hallvide gård. Hjälp behövs under den gotländska högsäsongen som enligt Irma Hallviden tar slut alldeles för tidigt.
- Säsongen brakar loss vid midsommar och stannar nästan helt av i samband med Medeltidsveckan. Många tror att vi stänger då, det är tråkigt för det är så himla fint i augusti och i september. Vi har öppet året runt.
Efter ungefär halva turen får hästar och ryttare vila vid något som kallas brudkorset, vid den gamla sockenvägen.
Sagor i skogen
Sadelgjordarna lossas och träns tas av så att hästarna kan beta. Irma kommer med mackor och dryck och alla får en välbehövlig paus för att tanka energi. Det är en bit kvar att rida. Vi ska förbi ett russgift, det enda på Gotland som står på sin ursprungliga plats, får vi berättat för oss. Där stod hästarna förr om vintern när det var jobb att göra i skogen. Sedan rider vi förbi ett lammgift, delvis byggd av en skuta som gått på grund.
- I närheten finns också en flyttsten som inlandsisen tagit med. Den ser ut som en lammbagge i guld när solen lyser på den. Han sägs ligga och vakta ingången till en skatt, säger Irma Hallviden och berättar sedan om bruden som aldrig kom till bröllopet.
- En brud från Petesgården skulle rida med sitt följe till Rikvide för att gifta sig och när hon kom ridande här med sitt följe blev hästen skrämd och hon ramlade av och omkom.
En ridolycka med sorgligt slut, som inträffade i slutet av 1700-talet. I modern tid har man hittat rester av ett kors på samma plats och Silte hembygdsförening har bevarat minnet av den här händelsen genom att resa ett nytt ekkors på platsen. Det finns också en gästbok i en låda på ett träd, där besökare kan lämna en hälsning.
Hovar i havet
- Många blir rörda över detta öde och plockar blommor till bruden, berättar Irma Hallviden.
Självklart finns det sagor och sägner om det här. Det påstås bland annat att den stackars bruden går vid korset och gråter, på torsdagskvällar vid fullmåne och oväder skriker hon för att hon aldrig kom fram till sitt bröllop. Det är ingenting Irma Hallviden har märkt av men det finns jägare i trakten vars hundar blir väldigt ängsliga när det passerar korset.
- Hur som helst, om hon finns här så är hon i alla fall inte farlig, intygar Irma Hallviden och hästarna står runt omkring oss och tuggar så lugnt så.
Det är dags att fortsätta ridturen, ned till stranden. Det börjar kanske bli för kallt för att bada, men det tycker inte hästarna som gärna svalkar benen i vattnet innan det är dags att tölta hem till gården igen.