En sprakande upplevelse
Imponerande. Det är den självklara känslan som stannar kvar länge, länge efter att man sett föreställningen "The Wiz" med Gotlands musikalkompani.
Själva föreställningen "Trollkarlen från Oz" har ju tidlös och har många bottnar.
Var och en tolkar på sitt sätt och just detta är också föreställningens innersta kärna: att våga lita på sin egen förmåga och kraft.
Vi får följa Dorothy, Toto, Plåtman, Lejonet och Fågelskrämman genom alla välkända strapatser och det är gripande, trovärdigt och fräscht.
Ensemblen sprudlar av glädje och alla har verkligen sin del i helheten. Smarta och diskreta scenografilösningar i de olika scenbytena gör att publiken hela tiden hålls kvar i skeendet. Trots den stora mängden deltagare i musikalen, klickar det inte en enda gång. I alla fall inte som vi i publiken märker.
Det som märks, och stundvis stör ordentligt, är när sången och dialogen inte hörs, när ljudet försvinner i det allmänna sorlet, eller när Dorothys finstämda sång, helt ensam på scenen, överröstas av andetag från någons mikrofon bakom som man glömt stänga av ljudet på.
Men det är inte dessa tekniska missöden man minns efteråt.
*
Det man minns är den glädje, allt imponerande skådespel, alla starka sång- och dansinsatser som fullständigt sprudlar från scenen.
Regissören Sofia Ahlin Schwanbom är i sammanhanget en av de som imponerar mest. Hur hon lyckas sammanfoga alla dessa olika personer och talanger till en föreställning som sitter som gjuten.
Gotlandsmusikens professionella grund är såklart en trygghet och stomme. Mötet mellan de etablerade yrkesmusikerna i orkesterdiket och de lovande nya förmågorna på scen, ger publiken något alldeles extra. Och det ger mersmak.
Alla inblandade i musikalkompaniet har som tidigare gjort hela arbetet med sin tredje produktion, "The Wiz", på sin fritid. Mycket av arbetet har bedrivits i studiecirkelform genom ABF där man studerat både drama och klädsömnad.
Den ursprungliga texten har översatts och bearbetats av Sofia Ahlin Schwanbom och här finns många roliga aktuella utvikningar som överraskar och roar.
*
Trots att detta verkligen är ett "grupparbete" måste man ändå säga något om scenens lysande stjärna Camilla Eriksson som spelar Dorothy. Säkert, nyanserat, tonsäkert och med stor känsla leder hon oss genom de vindlande vägarna i Oz. I hennes sällskap har hon god hjälp av Hampus Hallberg (Fågelskrämman), Isak Bendelin (Plåtman) och Joel Zerpe (Lejonet) där den sistnämnde formligen glänste som klockren charmör.
Bland dansarna strålade Sofie Nellmer och Martin Juhrén lite extra. Sen kan man inte undgå att fascineras över Linn Swartz Lenander som spelar hunden Toto och genom hela föreställningen kryper runt på alla fyra, med hela kroppen klädd i päls. Puh! Det är faktiskt så man gläds extra med henne de nummer där hon får resa sig och dansa runt med de andra.
Men det är ändå hela ensemblen som ska ha alla guldstjärnor. Bland dessa Li Ekman och Sofia Ahlin som lyckats med en fantastisk scenografi, i all sin enkelhet skapar den närvaro och är dessutom en fröjd för ögat.
Som ni förstår är det här en föreställning som gör en glad.
Och det är inte något lokaltidningen skriver för att vara snäll.
Det här är ren glädje.
Gå och se!
Mest för din egen skull men också för att visa uppskattning till detta fantastiska projekt.
Så jobbar vi med nyheter