En sista cigg
Den historiska ciggen, en Prince var det, tände jag klockan 23.55 i tisdags på Packhuskällaren. Phil Collins "In the air tonight" hördes bakom sorlet.
Ganska passande låt:
I can feel it coming in the air tonight, Oh Lord. I?ve been waiting for this moment, all my life, Oh Lord. Can you feel it coming in the air tonight, Oh Lord, Oh Lord.
Eller, nja. Texten handlar i alla fall om luft. Personligen har jag inte känt rökförbudet komma i luften, oh lord.
"Face value", där "In the air tonight" finns med, var förresten ett av mina första cd-köp, var väl tio år ungefär.
Få skivor har blivit pinsamma lika snabbt som den. Finns ju inte många som öppet erkänner att de gillar den flintskallige Genesis-trummisen.
Rökförbudet, ja. Ingen kan ha missat att det sen 1 juni är förbjudet att röka på kaféer och krogar.
Som det röktes i tisdags. Varenda besökare på Packhuskällaren satt och bolmade som om det inte fanns nån morgondag. Och det fanns ju heller inte.
Vad jag undrar är: vad händer med alla askfat?
Måste ju handla om tusentals askfat som slängs bara på Gotland, säkert miljontals i hela landet.
Kommer det måhända ske nån form av insamling, typ som när tioöringen försvann i början av 90-talet?
Då startades en kampanj som hette "Tio öre för världen". Svensken skulle ge bort sina snart oanvändbara mynt till insamlingen, pengarna skänktes sen till välgörenhet.
Finalen sändes i tv, och minns jag inte helt fel var det SVT:s hetaste duo, Kattis Ahlström och Claes Åkesson, som ledde den.
Nu tänker jag att man kan göra samma grej, fast med askkopparna. Landets krögare sänder sina askfat till Lions. Sen smälts de av glas ned och blir fönsterrutor i ett rumänskt barnhem. De av metall blir cyklar till samma barnhem.
Ska ringa Kattis Ahlström och höra om hon är ledig.
Senaste nytt från folkhälsoinstitutet:
Nötförbud på svenska kaféer och krogar från och med 1 juni 2006.
Det är inte acceptabelt att tvingas jobba i en miljö där människor stinker cashew och jordnötter.
Sommartecken:
Härom veckan såg jag den första gubben med bar överkropp i Visby innerstad. Då vet man att det inte är långt kvar till de första jordgubbarna.
Det var min gamla psykologilärare Staffan som promenerade S:t Hansgatan fram i bara badshorts. Han trivs med sin kropp.
Så jobbar vi med nyheter