En riktig liten goding till guide

Jag är förtjust! Jag är också total novis, vad gäller fåglar!
I det här sammanhanget hör de tu klargörandena ihop...

Gotlands ornitologiska Förening, Gof, har nämligen gett ut en fågelguide - en spiralinbunden liten goding till guide, som jag tror mig komma ha stor nytta och glädje av!
Den skulle kunna ha gått mig helt förbi eller över huvudet. I stället välkomnar den mig, precis på den nivå jag står - även om den naturligtvis har massor att ge även den mer kunnige.
Författaren Per Smitterberg har lyckats väl i sin strävan att uppfylla föreningens syfte, att öka kunskapen om Gotlands fåglar och att i förlängningen bevara öns rika fågelliv.
Redan bokens förord fyller mig av en aldrig tidigare upplevd längtan. Jag vill söka mig till hav, skog och äng - det är inte ovanligt i sig, men syftet är nytt - för att spana på fåglar!

"...en stålgrå vintermorgon ute på Fårös spets, med havsörnar på sjömärkena, vit-svarta flockar med snösparvar över snön och det gulnade gräset. Varm fika. Dagar som hjälper oss genom den mörka årstiden."

Efter förordet följer en innehållsförteckning, som visar att boken är geografiskt indelad. Man kan alltså lätt välja var man vill åka för att hänge sig åt ornitologi.
Någorlunda nära min hemsocken Hejde, exempelvis, finns Vallefälten.
Bläddrar jag till dess sida, så tipsas jag om att trippen gärna kan innefatta även Vivesholm och Sandboviken.
På Vallefälten, om man har tur, kan man få se sällsynta gäster som vit stork och röd glada. Vanligare är dock svanar, gäss, rovfåglar, vipor och ljungpipare.
Vad de sistnämnda sorterna är vet jag inte - och här uppdagas bokens enda, i mina ögon, stora brist.

Slår man upp sidan 178, "Hitta arten", så möts ett okunnigt öga nämligen av gyttriga hieroglyfer. I stället för en logisk namnlista i bokstavsordning, så presenteras fåglarna i "den senaste systematiska ordningen".
För mig blir det fullständigt obegripligt. Synd.
Jag gör mig ändå omaket att leta i listan efter vit stork. Den åtföljs av enbart ett "T", vilket innebär att den är en tillfällig besökare på ön.
I stället fastnar jag för fågeln tjockfot, med bihanget "T" (2). Lokal: 8,9".
Mycket nöjd med mig själv konstaterar jag att det innebär att den är tillfälligt här, att den är en sällsynt art som hittills setts två gånger på ön och att man möjligen kan få se den vid Stockviken, Aurriv eller Faludden.
Men vad sjutton ska jag titta efter, när jag väl är där? Hur ser en tjockfot ut?
Bokens ibland sporadiskt spridda bilder ger mig ingen hjälp. Här, inser jag, måste det till ännu en bok. Opraktiskt, men i rättvisans namn inget man kan klandra Gof för.
Dess bok utger sig ju inte för att vara en fågelguide, utan en guide till fåglarnas Gotland.
Det är den. En guide i vars sällskap jag tror mig få finfina naturupplevelser!