En Råttpappas Vedermödor

Alex är separerad från Sofia och har ansvar för sina två underbara killar, tre och fyra år, varannan vecka.
I Råttans år (kinesiska almanackan) känns livet tungt. Veckorna med barnen är Pappaveckor, resten bara Råttadagar då han framsläpar sitt liv i en sunkig lägenhet (med bajsig toalett) som ägs av den mystiske T, som uppenbarligen har en del kriminella kontakter.

*
Alex är en kille som vill "sina killar" allt gott, som förlorar jobbet och tvingas söka bistånd hos socialen och uppleva förnedringen i att vara arbetssökande med påtvingad kontakt med de rigida tjänstemän på förmedlingen, som har sina kvoter att tänka på.
Alex har ont om pengar men är villig att offra allt för "sina killar" (ständigt upprepat uttryck). Han glömmer att betala dagisavgiften (men Sofia tjänar ju så mycket mer).
Nu har hon träffat en annan man också och Alex som själv har så svårt att avläsa signalerna från mammorna han träffar på dagis!
Och inte får han upp Den. När han väl träffar någon.
Papparåttan har det jobbigt. Ingen tvekan om det. Men Daniel Möllbergs språk är barnsligt på gränsen till dagboksskrivande (for your eyes only).
Sanningar som den här är pinsamma, oavsett vem som håller i pennan/datorn: "Naturen är fortfarande smartare än människan, dessutom har den utrustat kvinnan med en massa trix och gjort mannen till en enkel varelse som styrs av drifter".

*
Någon på förlaget måste ha tänkt: Wow, en kille som skriver om hur det är att vara en singelpappa som vill ta SITT ansvar för barnen och som vill göra ALLT för att visa dem sin kärlek.
För att en tjej skulle ha fått samma chans hos förlaget hade följande krävts; 1. Mer humor 2. Mer action 3. Mer svett och tårar 4 (eller kanske 1?) Att hon varit kändis.
Jag gäspar.