En musikal som värmer

Marit Eriksson i rollen som Dorothy Gale tog sinnligt med sin publik högt upp över regnbågen när Dröse & Norberg i måndagskväll hade gotlandspremiär på "Trollkarlen från Oz". Men kroppsligen satt bara en liten med tapper skara kvar där under regnvåta moln och höll sig krampaktigt i träbänkarna nedanför stora scenen på Kneippbyn för att inte blåsa bort med sydvästen. Det fanns alltså denna premiärkväll även likheter med den virvelvind som är upprinnelse till att Dorothy kommer till landet Oz och får besöka Smaragdstaden och trollkarlen tillsammans med sina vänner.Vädergudarna var emot som trilskande häxor denna första kväll. Istället var det agerandet, musiken och sången och spelet nere på scenen som fick värma."Trollkarlen från Oz" är och har blivit en kär familjemusikal som värmt sin publik i mer än ett halvt sekel och den här versionen är absolut inget undantag - tvärt om.*
Vad är det då som gör den här musikalen värd att se förutom den eminenta huvudrollsinnehavare Marit Eriksson?Jo, det är en sjujäkla spelglädje med bra tempo och flera bra sång- skådespelarinsatser. Robert Dröse som regisserat och koreograferat har även komponerat ny musik till de allra flesta sångerna, dock inte till Judy Garlands gamla paradnummer "Over the Rainbow" som naturligtvis inte skulle funka i country- eller rocktempo.Den nu hyfsat rutinerade ensemblen från Sundsvall, där norrländskan lyser igenom på ett härligt sätt på många håll, är förstärkt med ett 20-tal gotländsk barn- och ungdomar i flera spel- och körsnitt. Men alldeles oavsett det så är titelrollerna besatta av sångare och skådespelare som står mycket stadigt på scenen, Jermo Grundström, Petter Ullerstam och Fredrik Hallgren som Fågelskrämman som behöver en hjärna, Plåtman som saknar sitt hjärta och Lejonet som behöver återvinna sitt mod.*
Frank Baums saga från 1900 kallt har fortfarande mycket att säga sin publik och både filmen och musikalerna som satts upp med jämna mellanrum sedan 1940-talet har ofta blivit stora publiksuccéer. Dröse & Norbergs tolkning av musikalen har också den fått välförtjänt kritik i Jämtland och Sundsvall där den spelats under vintern och våren.Det är värt att nämna att den här musikalen är till för både barn och vuxna och fungerar så även om vi säkert uppfattar händelserna på scenen lite olika. Barnen som oftast har mycket större fantasi än många vuxna störs ju inte heller av några scenografiska nödlösningar på Kneippbyns stora scen.Och alla gotländska föräldrar till barnen som spelade lilleputtar och sorkar vid premiär kan efter att ha sett föreställningen kan känna sig helt lugna - "sorklåten" fungerar naturligtvis även på gotländska. Sedan är det bara att hoppas att trollkarlen kan åstadkomma gott väder till och med 5 augusti som är sista spelkväll.