En livfull smältdegel för nordiska uttryck
Dels har den ett nordiskt tema. Dels arbetar de flesta medverkande gränsöverskridande, med såväl poesi och litteratur, som med film, konst och musik.
Samtidigt, som gårdagskvällens konferencier Stephen Farran-Lee påpekade, innebär det att festivalen präglas av förening. Av möten mellan många olika uttryck och genrer.
Bredden och fusionen tog ett tydligt avstamp, redan vid fredagskvällens invigning på Almedalsbiblioteket.
Den svenska lyrikern Ann Jäderlund prisas för sitt alldeles egna och enligt många omvälvande och metaforfria uttryck.
I går läste hon ur sin diktsamling från 2003, "Blomman och människobenet".
Var är blomman och benet?
Där solen står som starkast och högst? Där kärleken är lika hög och klar? Som vattnet i floden dansar kring benet?
Var är hans hus eller hennes? Det vita avskavda benet?
Många gånger vänder jag om. Och ser mot den mörka sanden.
Var är vännens hus? Och var är den enkla handen?
Därpå följde den isländske poeten och konstnären Sjón (Sigurjón Birgir Sigurðsson), vars livfulla diktläsning direktöversattes till svenska av poeten och översättaren Peter Mickwitz, Finland.
Även utan själva ordförståelsen, klingar Sjóns poesi skön och levande.
Det isländska språket - vars ljudmässiga likhet med gutamålet är slående - har en inneboende skönhet. I den unge poetens ordlekar tar det sig lustfyllda och mustigt kraftfulla former.
Titlar som "Stensamlarens sång", "Från rött till grönt" och "En isländsk företagsekonom i Soho", vittnar kanske något om den breda lekfullheten.
Då bjöd svensktalande finskan Agneta Enckell på ett större allvar.
Stephen Farran-Lee beskrev henne som "en av de mest särpräglade rösterna på svenska språket". Efter att i går ha tagit del av ett urval opublicerade dikter, är det lätt att hålla med.
Agneta Enckell växlar direkt ner till ett långsamt, eftertänksamt tempo. Nästan lika mycket andas fram mellan orden, som med dem.
Hon uppehåller sig mycket kring själva orden, kring skrivandet. De tycks gäcka henne.
Ändå, bevisligen, lyckas hon fånga dem i ett alldeles eget sammanhang.
Norska poeten Aasne Linnestå valde helt bort de talade orden, till förmån för ett skönsjunget medeltida kväde. Drömskt, samtidigt avskalat nordiskt.
I pausen visades Maria Liljas film "Hon sa: Blommorna?".
Därefter fortsatte invigningskvällen i bibliotekets foajé. Inte på BAC, som först planerats, eftersom vädrets makter pekade mot en afton inomhus. Den bestod av bildspel, läsning och musik av Asko Künnap och Heikki Kalle, liksom filmen "Isfjeld" och fornkristen grönländsk maskdans med Jessie Kleemann.
Poesifestivalen fortsätter på lördagen med lunchläsningar i S:t Nikolai och ett kvällsprogram på Furillen. På söndag styrs poesikosan söderut, till Kattlunds i Grötlingbo, Vamlingbo prästgård och Vamlingbo kyrka. Båda "miniturnéerna" åtföljs av publika bussar.
Så jobbar vi med nyheter