En hyllning till livet och kärleken

Det sägs att vid nära-döden-upplevelser passerar hela ens liv framför ögonen likt en revy. Det må vara hur som helst med den saken men för den som vill se ett spännande människoliv passera revy under de två timmar som föreställningen varar kommer inte att ångra sig.
Föreställningen är Mattias Brunns egen text och iscensättning av "...efter Fredrik" som just nu spelas på Gotland i Riksteaterns regi med den nybildade teaterföreningen Tablå, Sudrets teaterförening och gymnasieskolorna som arrangör. Och för att på bästa sätt förmedla det mottagande som gymnasisterna i Säveskolans aula gav föreställningen i går, så kan meddelas att det utbröt både jubel och häftiga applåder redan i mellanakten.
Att få beskedet att man är HIV-positiv är säkerligen för många en nära-döden-upplevelse som sedan övergår i andra faser beroende på vem man är och vad man vill med sitt liv. Det kommer troligen också att vara ett besked som alltid kommer att vara intimt förknippat med känslor som ilska, rädsla och antagligen också att känna sig sviken - i vart fall om smittan är sexuellt överförd.

*
Mattias Brunn är en mycket skicklig iscensättare av sin berättelse och han rör sig på ett suveränt sätt både framåt och bakåt i tiden och har förmågan att lägga till de där små, små detaljerna och till synes oviktiga spåren som till sist gör helheten till en sammansatt och mycket trovärdig helhet.
Om det är sin egen historia, någon annans eller en helt uppdiktad berättelse, blir helt oviktigt. Det viktiga är de motsägelsefulla känslor och kunskaper om kärlek och hat, glädje och sorg, liv och död som får en publik att fullständigt glömma tid och rum. Att kunna beröra de ämnen som är de mest privata och som många har svårt att formulera med ord.
Dessutom fungerar den här föreställningen mycket avväpnande mot de som fortfarande lider av skräck för flator eller bögar. En del av det tunga artilleriet mot denna fobi stavas h u m o r.

*
Föreställningens styrka är att det handlar om kärlek och det outhärdliga tillstånd som kallas förälskelse och där både homo- och heterosexuella är lika drabbade, liksom hela registret av känslor som man får på köpet - exempelvis svartsjuka.
Det som dock gör den här historien mycket speciell är ett brev på posten - kallelsen till ett HIV-test - men det visar sig att den som har en väsentlig historia att berätta också får publikens öra.
Föreställningen är dessutom mycket skicklig mixad med musik och videobilder som får de båda huvudpersonerna, Johan och Fredrik, förutom det skickliga skådespeleriet av Mattias Brunn, att bli levande på scenen.
Pjäsen är en hyllning till livet, men också med budskapat att livet måste levas!