"En hopplös jul" - var den något kryptiska titeln på årets julshow. Namnet handlade mera om koreografi än sinnestillstånd, och det var lite av slumpens skördar att showen över huvudtaget blev till.
När höstterminen inleddes för Teater Framåt, som leds av skådespelaren Thomas Jankert, låg perspektivet mera på det pedagogiska planet, om berättandet och det fysiska uttrycket.
Men fem veckor innan jul blev trycket för hårt för gruppen och 14 repetitionstimmar senare visades årets julshow upp för en hängiven och entusiastisk publik.
Modet att våga
Aldrig tidigare har publiken skrattat så mycket när Teater Framåt uppträtt på scenen. Den här gången med ett flertal blinkningar till både tradition och konventioner.
På ett sätt var dock årets julshow värd att tas på allvar - gruppen samlade nämligen in pengar till Birkagårdens verksamhet.
På scenen stod de 25 amatörskådespelarna, några med sina ledsagare, och det som kanske stack ut mest denna gång var modet - modet att våga göra något annorlunda.
Här blandades hej vilt mellan julevangeliets texter, pepparkaksgubbar, Emil i Lönnebergas julkalas för fattigjonen med helt egna texter.
Lönen för den mödan lät inte heller vänta på sig. Tror aldrig jag hört så mycket värmande applåder som just vid denna julshow.