En ganska bedårande historia
Ändå väljer Steven Spielberg Tom Hanks.
Då blir man nervös.
Speciellt när Hanks rollfigur till en början är en ren urbild för hur amerikaner ser på ickeamerikaner i allmänhet och sådana som reser till USA i synnerhet, alltså som personer vars hemland är omöjligt att uttala, får panik av ett telefonkort, faller i trans över en personsökare och har ett outsinligt begär efter Nikeskor.
Det börjar, alltså, inte bra. Men efterhand utvecklas en ganska bedårande liten historia om en man som fastnar i det ingenmansland som är en storflygplats. Hanks rollfigur, Navorski, kan inte återvända hem efter en militärkupp i hemlandet. Inte heller kan han släppas in i USA.
Navorski blir en Robinson Crusoe på en överbefolkad ö, en man som måste lära sig allt från början och återuppfinna sig själv, och eftersom det är Steven Spielberg som står bakom vet vi redan att historien har ett oklanderligt driv, ett fläckfritt kameraarbete, en översentimentalitet och en skriande brist på humor.
Eller snarare ?tror vi? - även här lyckas Spielberg överraska med scener som är riktigt skoj i sin Kafkaaktiga svärta, samtidigt som sentimentaliteten är oväntat nedtonad.
?The terminal?. En trevlig film, två timmars höstunderhållning som kommer att vara bortblåst som en såpbubbla om tre veckor.
Så jobbar vi med nyheter