Elsa Beskow lyfter fram tillvarons mystik

Nordiska akvarellmuseet var ett omöjligt projekt när idén kom upp för sådär 20 år sedan. Lika omöjligt som att blåsa liv i Furillen här på Gotland. Och just därför har man lyckats.
Människans kreativitet och uppfinningsrikedom har inga naturliga gränser. Gränserna sätts av oförstående byråkrati, fyrkantig tillämpning av lagar och förordningar och ibland av en trögflytande tankevärld.
Skärhamn är en liten idyll. I vart fall på ytan. Idyllen får sig en törn när den invaderas under några hektiska semesterveckor, då fritidsbåtarna tränger undan de robusta fiskebåtarna och bilarna fyller upp vart litet utrymme.
Men gästfriheten är stor. Ingen parkeringsvakt i sikte. Bilarna får parkera även där de inte borde få stå. En generositet under semesterperioden som vore efterföljansvärd.

Idyll i museet
Idyll är det också inne i museet denna sommar. Elsa Beskow fyller salarna. En minnenas invasion drar till Skärhamn. Barnfamiljer och busslaster med pensionärer trängs i entrén. Vem vill inte återuppväcka sin barndom? Att minnas sagan om den lilla, lilla gumman och hennes lilla, lilla katt som schasades bort (men som nog kom tillbaks ändå).
Eller "Tomtebobarnen", "Hattstugan" och "Puttes äventyr i blåbärsskogen". För att inte tala om "Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin och Farbror Blå", icke att förglömma. Ack ja, en svunnen tid, men nog så närvarande. I minnena börjar det förgångna leva på nytt.

Lugn och ro
Det är en fröjd att gå runt och se originalakvarellerna till de många böckerna. Det är också en fröjd att efter besöket i lugn och ro ta del av den makalöst vackra utställningsboken med "Solägget" som omslagsbild. Den lilla älvan som i djupa skogen får syn på något som liknar ett ägg, som kanske kommer från solen. Ligger där och lyser bland ekorrbär och lingonblom. Kan fantasin beskrivas vackrare?
Låt vara att någon försöker hacka sönder fantasibilden, men det flödande fantasilandet, med många solägg, är inte långt borta. Är det för djärvt att dra paralleller till kreatörer och innovatörer i vår tid och på vår lilla ö?
Nå, sagan och berättelsen har sitt egenvärde, men formar trots allt vår lust och vässar våra sinnen.

Konstnärsdröm
Elsa Beskow (1874-1953) var generationskamrat med Karin Larsson. Elsa gifte sig med prästen Natanael, Karin med konstnären Carl. Båda omfattade familjelivet, som sig borde på den tiden.
Men konstnärsdrömmarna fanns där ständigt och fick sina olika utlopp. Karin med sin ljusa, nyskapande heminredning som blev underlag för Carls akvareller. Elsa, som skapade den klassiska svenska barnboken vid ett hörn av vardagsrumsbordet, samtidigt med alla husmorsplikter och med sex söner som pockade på uppmärksamhet (men som också gav mycken inspiration).
Hur hann Elsa? Skapandet är uppenbarligen en förunderlig kraft.

Etik och estetiskt
Båda dessa konstnärer, Karin och Elsa, var starkt influerade av Arts and Crafts-rörelsens etiska och estetiska ideal, liksom av den framväxande jugendrörelsens typiska formspråk. Flera av Elsas böcker har på sidorna dekorativa ramverk med mjuka dansande linjer ("Blomsterfesten i täppan" och "Sagan om den lilla lilla gumman").
Dessutom påverkade nationalromantiken som flödande runt 1900. Att lyfta fram naturen och den svenska kulturen.
Hon var också influerad av Ellen Keys budskap om skönhet i hemmet och respekten för barnet som individ med dess särskilda behov. Barnet som berättar om vårt ursprung.

Stereotyper
Elsa Beskow och hennes bilderböcker har genom åren utsatts för en hel del debatt och kritik, men också för en omfattande och intressant forskning. Hon har naturligtvis blivit beskylld för att idyllisera och konservera ett statiskt familjeliv, liksom en stereotyp genusordning.
Pojkarna är aktiva och äventyrliga. Flickorna vänliga och hjälpsamma, vad det nu skulle vara för fel med dessa goda mänskliga egenskaper.
Men anstränger man sig något finner man snart de starka kvinnorna. Den upproriska ogräsflocken i "Blomsterfesten i täppan" leds av tre flickor. Tanterna Grön, Brun och Gredelin är ingen konventionell familj utan ett syskonkollektiv med kvinnor i majoritet.
Till och med Olof Lagercrantz, den allt som oftast hänsynslöse kritikern, föll för Elsa Beskow: "..... Men ack, hur trivsamt, varmt och gott är det inte hos henne. Det är just som att vara fyra år och krypa ner till sin mor i sängen."
Nog finns där idyll och värme i Elsa Beskows bilderböcker. Men där finns också en stark underström av pedagogisk ambition. Fantasin finns där med resor till förtrollade sagoländer. Och bäst av allt, hon lyfter fram tillvarons mystik.