"Efterspel" - en seger för skådespelarkonsten

Med bara två fast anställa skådespelare, utan fast anställd regissör och även tekniskt underbemannad är det en uppenbar risk att teatern stagnerar, inte förmår förnya sig och att det som produceras till slut blir en jämntjock grå oaptitlig gröt utan vare sig sötma eller sälta.
Så sätter Länsteatern upp den irländske dramatikern Brian Friels kammarspel "Efterspel". I rollerna teaterns två skådespelare Lena Bogegård och Lennart Bäck med regi av Helge Skoog. Det visar sig att resultatet har mindre med resurser att göra och mer med hela teaterns inställning, vilja och uppfinningsrikedom till förnyelse.
Helge Skoog har under våren blivit en viktig vitamininjektion som Länsteatern tagit väl vara på. Två erkänt duktiga skådespelare har tagit nya kliv. Hela personalen drivs av spel- och berättarglädje och innovativ förmåga.
"Efterspel" är tvärt emot titeln starten för något nytt och en seger för skådespelarkonsten. Tänk om teatern dessutom hade samma resurser och möjligheter som övriga länsteatrar!
"Efterspel" är en tidlös berättelse om livslögner och vad som gör att vi till slut kanske vågar öppna oss och gå vidare. Friel använder sig av två kända rollfigurer ur den ryske dramatikern Anton Tjechovs verk, som han placerar i en ny kontext.
Andrej Prozorov och Sonja Serebriakova träffas på ett järnvägscafé i Moskva 20 år efter att ridån gått ner för de två pjäserna "Tre systrar" och "Onkel Vanja". Friel leker med de två rollfigurerna och hur de utvecklats med tiden.

Det bästa någonsin
Detta är egentligen helt oviktigt för föreställningens utveckling, kanske mer viktigt för Lennart Bäck och Lena Bogegård i rollerna som här skapar en tät och mycket sevärd föreställning. Det bästa jag någonsin sett dem prestera tillsammans.
Föreställningen är mycket genomarbetad i sin helhet. Förutom skådespeleriet och regin har scenografi och de yttre omständigheterna utnyttjats maximalt, från det ryska svarta teet och de ryska kakorna som serveras till föreställningen, till den genomarbetade musiken av violinisten Jan Sandborg och pianisten Anders Alm.
Ensemblen skapar en atmosfär där publiken oundvikligt dras in i handlingen och där kroppens alla fem sinnen öppnas och kommer till användning. Skådespeleri, scenografi, ljus, ljudkulisser och musik smälter samman till en enhet.
Ytterligare en god orsak att se "Efterspel" på Länsteatern är världspremiären av "bonusmaterialet". Likt en modern dvd-film visar ensemblen efter föreställningen några "bortklippta" scener. Missa inte detta!
Efter fredagskvällens premiärföreställning gav vi oss ut i Moskvanatten, trodde vi. För i foajén möttes vi av två gatumusikanter som spelade balalajka och fiol - men balalajkan trakterades av Owe Ronström och fiolen av Emilio Estrada.
Det var mycket vackert...