Först några ord om Ylva Hammars och Jan Strömdahls bok "Boken om Erik Olsson Sanda" som ges ut av Gotlandica förlag, med Mart Marend som formgivare.
Boken som de båda författarna började planera redan för tre-fyra år sedan har till viss del formen av Eriks ateljé - det är mycket. Drygt 400 bilder, de flesta av hans egna målningar, teckningar, etsningar, mosaiker och texter, många inte tidigare publicerade.
Boken har också fokus på Erik Olsson som berättare. Här blandas stort kunnande med stort allvar, men alltid med glimten i ögat.
- Min egen röda tråd i skrivandet har varit att skapa studielitteratur för Tillväxt Gotland. Erik Olsson var en enorm kunskapskälla som förmedlade sitt budskap med kunnande, värme och humor, och inte minst höll han ett vakande öga på beslutsfattarna, säger Ylva Hammar.
Sex olika avsnitt
Erik Olssons avtryck finns överallt på ön, författarna har likt svamplockarna fått sätta på sig rätt glasögon och sedan sortera materialet. Hur de sorterat berättar Jan Strömdahl:
- Vi har fokuserat på sex olika avsnitt av hans gärning. Först livet i Korumpu, det enkla livet på stranden, sedan också på resorna som också innehåller hans högre utbildning. Därefter är det dags att lyfta fram honom som konservatorn som sedan sade upp sig från Riksantikvarieämbetet i protest - en lång process. Vi plockar fram fortbildargärningen, Eriks egen syn på den gotländska historien, därefter hans gärning att lyfta fram livet på kusten och ombord. Sist men inte minst har vi ett välvalt urval av skrönor, häcklingarna och hans inlägg i olika debatter.
Jan Strömdahls ingång till boken var hans eget verk om de gotländska hamnarna. I det arbetet gjorde han en lång intervju med Erik Olsson och Jan insåg att det inte fanns någon samlad biografi och en lucka att fylla.
Författarna har också engagerat en bred referensgrupp där bland andra GT:s Ola Sollerman ingått tillsammans med Erik Molarin och Torbjörn Ödin. Mycket material har de också fått från konstnären och Eriks konservatorskollega Harald Norrby.
Tacklistan bak i boken är lång, över 40 namn, och det är i sanning ett imponerande verk som de båda författarna skapat.
Konservatorsrollen
I utställningen lyfter Gun Westholm vid Gotlands Museum fram hans roll som konservator där han i början av 1950-talet i cirka sextio gotländska kyrkor knackade fram de medeltida målningar som sedan vitkalkats. Harald Norrby har bistått med fotografier från sitt privata fotoalbum och nu kan denna historia berättas.
1974 avgick han i protest mot vad han ansåg vara felaktig uppvärmning av de medeltida kyrkorummen och myndigheternas ointresse för konsekvenserna av detta. Han pekade på hur luftströmmarna från radiatorerna för upp smuts längs väggar och valv och hur de återkommande rengöringarna suddar ut delar av originalmålningarna.
Han ställde krav på Riksantikvarieämbetet att det skulle forskas om nya värmesystem, något man fortfarande håller på med.
- Själv ansåg han, liksom Tor Broströms forskning, att luftvärmepumpar skulle lösa frågan.
Allsidig bild
Men utställningen är bredare än så och ger även den en mera allsidig bild av kanske Gotlands mest kända personlighet som hade så många strängar på sin lyra - konstnären, museigrundaren, historieberättaren.
Vi får inblickar i hans utbildning i Italien, och hans engagemang i den afghanska staden Herat. Om hans roll som konstnär som visar upp många olika sidor, inte bara det väl spridda och kanske enklare måleriet av stränder, fiske och sjöfart.
7 maj öppnar utställningen som tillsammans med den fina boken tar ett helhetsgrepp på konstnären, konservatorn och människan Erik Olsson.