Dramatik och magi i kulturnatten
VÀdret var mer dramatiskt Àn magiskt under kulturnatten i lördags. Regnet spolade bort stÄnden frÄn Stora torget och det var förmodligen den hÄrda blÄsten som orsakade strömavbrotten.
Emilie Stolpe Marklund sjöng till ackompanjemang av klÀnningsvisning, innan strömmen bröts.
Foto: Tommy Söderlund
Men de löste elegant dilemmat genom att flytta sina stolar och notstÀll nÀrmare fönstret och det hastigt avtagande dagsljuset.
BlÄsare ger inte upp
Den utrotningshotade blÄs-ensemblen drog en stor publik som fick lyssna pÄ musik frÄn flera sekler inklusive flera Taube-lÄtar.
- Vi ger inte upp! VÀrmen frÄn publiken betyder mycket, sade trumpetaren Magnus Appelholm till GT som en kommentar till hotet om uppsÀgningar. Han konstaterade att frÄgan om blÄsarnas fortsatta existens verkar bli en valfrÄga nÀsta Är.
Strömavbrott blev det ocksÄ nÀr Emilie Stolpe Marklund lite senare i Bildstenshallen sjöng visor frÄn 1100- och 1200-talen. Skirt, andÀktigt och mycket vackert flöt hennes röst ut i rummet, och lyckades Àven tysta den museipublik som dÄ och dÄ ramlade ner frÄn trapporna ovanifrÄn.
Hon ackompanjerades av mannekÀnger som visade upp olika varianter av medeltidsklÀnningar. Medan de tvingades arbetade i det kalla skenet frÄn nödljuslampor satt man i receptionen utanför med vackert tÀnda stearinljus. NÄgra sÄdana kandelabrar hade passat mycket bra inne i Bildstenshallen. Och Àven hjÀlpt Emilie att skapa en tidstrogen stÀmning.
Svettigt i dambastun
Det mest spektakulÀra inslaget under lördagkvÀllen var förmodligen den svettiga konserten i dambastun pÄ Solbergabadet. Ett marknadsföringstrick enbart? Nej, inte enligt de entusiastiska arrangörerna, studerande vid TonsÀttarskolan.
- Att sjunga i en bastu, i vÀrmen och fukten, ger oss faktiskt optimala förutsÀttningar, man sjunger bÀttre dÀr, pÄstod Esmeralda Moberg, sjÀlv folksÄngare.
Den drÀnkta orkestern, som de kallade sig sjÀlva, med sÄngare och slagverk, klev dÀrpÄ in i duschen innan de gjorde entré i den uppvÀrmda, fullsatta bastun. Musiken blev en improvisation som pÄgick Àven efter en kort paus i duschen.
Utanför de flesta restauranger i innerstaden stod tomma möbler, drÀnkta i regn. Mogendansen i Sankta Karins ruin blev förmodligen ingen succé, men innanför, i klosterlÀngan var det, ja, man frestas nÀstan sÀga, magiskt.
Historisk bildskatt
Belysta murvÀggar inramade en jÀttestor bildskÀrm, pÄ vilken man kunde se nÄgra hundra högklassiska bilder frÄn hela vÀrlden. Berömda byggnader, mÀnniskor i vardagen, en indianhövding, turistbilder frÄn början av förra seklet. Bilder som röstats fram av dem som hittat till bildvisarsajten Flickr Commons.
Om denna historiska bildskatt berÀttade Anna Boman frÄn RiksantikvarieÀmbetet.
- 16 av de 400 vinnande bilderna kommer frÄn Sverige, och en av dem Àr en bild av just Sankta Karin, tagen av Carl Curman.
Kaj Fölsters resa
FrÄn klosterlÀngan var det inte lÄngt till Hedbergs kafé dÀr Kaj Fölster berÀttade om sin senaste bok, som faktiskt bygger pÄ dagboksanteckningar hon funnit i en flyttkartong. Noteringar hon gjorde nÀr hon som 19-Äring tog en lastbÄt till Indien, dÀr hennes mamma Alva Myrdal, blivit ambassadör 1956.
Boken "Miss Kay - en ung kvinnas mÀrkliga resa" bygger pÄ möten med passagerarna pÄ denna bÄt, som alla ger henne nya insikter i politiken, historien och mÀnniskors villkor.
Vid Suezkanalen i Röda havet fĂ„r hon höra frĂ„n den brittiske fĂ€ltmarskalken, som lĂ€mnade över makten till Indien vid sjĂ€lvstĂ€ndigheten, att hĂ€r, i Mellersta Ăstern Ă€r det som tredje vĂ€rldskriget kommer att börja. Han erkĂ€nde ocksĂ„ att han numera trodde pĂ„ Gandhis icke-vĂ„ldslĂ€ra och önskade slut pĂ„ mĂ€nniskors vilja till krig.
Miss Kay delade hytt med en förlupen norsk missionÀrshustru, som tappat tron pÄ religionen.
- Hon sade att det gÀllde att befria sig frÄn religionen för att nÄ friheten. Hon gav mig en historiebeskrivning som inte alls var den min historielÀrare gett mig, sade Kay Fölster.
Under en kulturnatt kan man fÄ höra de mest mÀrkliga ting.
SĂ„ jobbar vi med nyheter