Det är svårt att gräla på ett främmande språk
Språktungviktaren Ebba Witt-Brattström fick svar på tal genom den här "annonsen" efter en debatt där hon sagt att det är livsnödvändigt att tala och skriva bra svenska. Det gäller särskilt den som inte har svenska som modersmål, enligt Witt-Brattström.
Efter "annonsen" i Metros Gringo den 3 april har debatten liknat en boxningsmatch där många tunga kulturpersonligheter sagt sin mening om god svenska och dålig svenska eller så kallad miljonprogramssvenska och blattesvenska.
Witt-Brattström chockades av att bli kallad språkfascist. Hon menar att hon argumenterar för att god svenska är nyttigt och bra för alla i vår demokrati. Men debatten under våren visar att ämnet svenska språket är laddat. Ämnet tycks innehålla sprängmedel.
Jag satt bland publiken under en språkdebatt på Sveriges prestigeskola nummer ett, Kungliga tekniska högskolan i Stockholm (KTH). På podiet satt Horace Engdahl, Svenska akademins ständige sekreterare, och svenska språknämndens föreståndare Olle Josephson. Engdahl och Josephson är tunga namn i svenska språket. Engdahl är också partner till Witt-Brattström.
*
Den här språkdebatten på prestigeskolan KTH hölls därför att rektorn för KTH, Anders Flodström, beslutat att all så kallad masterutbildning skall ska ske helt på engelska. Svenska ska inte tillåtas, inte ens på raster och fritid. Dispens kan ges i undantagsfall, sägs det.
Horace Engdahl öppnade hårt med att fråga publiken: "Kan Ni ge synonymer för orden arsel, stjärt, röv, ända, stuss, bak, säte, ändalykt, rumpa, akterparti och brasa - på engelska?"
Sedan svingade han frågan upp till högsta språknivån genom att säga: "Det språk som är mitt eget är som ett dagsljus och en atmosfär - det är inte enbart ord. Modersmålet är som ett sjätte sinne - jag känner hur andra med samma språk tänker."
Sedan sa han: "Jag kan flera språk ganska bra, men jag har aldrig lärt mig att gräla eller skälla ut någon på ett annat språk."
Om vi nu ska överge svenskan för engelskan i företag, forskning och utveckling - vad kommer vi då att förlora - bortsett alla svårigheter? blev en fråga till Olle Josephson från KTH-lärarna i publiken. Vi står inför att använda minst två språk, en utveckling mot en slags parallellspråklighet, svarade Josephson. Det finns goda skäl till det, men samtidigt ska Sverige hävda sig internationellt i olika områden och då måste vi använda mycket svenska som grund i det hela, förklarade han.
Han sa också att språket blivit en börda för många i vårt land och att kulturella fördomar i hemmen hindrar många invandrarungdomar från att utveckla sin svenska. Så här sa han faktiskt: "Om det är oundvikligt att man är dummast i klassen när man går ut skolan så ska man åtminstone inte visa det hemma."
Horace Engdahl avslutade sin syn på att överge svenskan för engelskan i undervisningen på KTH med ett knockoutslag:
- Det tragiska här är att man inför engelskan därför att man vill sälja en utbildning som man inte kan sälja på annat sätt - man säljer sitt modersmål för en vattvälling!
För de orden fick han applåder.
*
En gång för länge sedan talade jag med en fåröbo. Han var över ett hundra år gammal och klar i huvudet som en tonåring. När det gällde intellektuella samtalsämnen så använde han en perfekt och välartikulerad svenska. När det gällde arbete och handlingar i dagliga livet använde han det urgamla fårömålet. Fårömålet är betydligt äldre än vår rikssvenska som kom på senmedeltiden. Den gamle fårbon ägde två modersmål. Vart och ett effektivt för helt olika ändamål. Det är tänkvärt på flera olika sätt i dagens skol- och språkdebatt.
Så jobbar vi med nyheter