Självdeklaration hette det förr. Nu kallas det inkomstdeklaration. Kan namnbytet bero på att du och jag nu i princip inte behöver göra något själva utan bara godkänna skatteverkets förslag? Ja, troligen är det så.
Den relativt nya ordningen innebär ju att man inte behöver gå i närkamp med skatteverkets anvisningar i ”Dags att deklarera” om man nu inte vill ha fullständig koll på allt. Jag kan inte låta bli att tänka på Enok Lingström vid Botarve, som i alla år haft hjälp med deklarationen men så plötsligt finner att han själv måste fylla i blanketten. Hans vedermödor beskrivs i en rolig novell av David Ahlqvist. Den finns i boken som också heter ”Självdeklaration”.
På den tiden när Enok kämpade med sin blankett efterfrågades om man under större delen av året ”sammanlevt med sin maka/make”.
Enok skrev efter myckert funderande kring frågan ett kryss under ja-alternativet men tillade för säskerhets skull en förklaring:
”Sammanlevt sirka en gong var fjortondes dag”.
Vi övergår nu till ett litet experiment. Tänk om det var så att det fanns personer som bara förstod gutamål! Tänk om skattemyndigheten blev tvungen att ta fram en gutamålsvariant av broschyren ”Dags att deklarera”!
Vi kastar oss in i ett avsnitt som handlar om skattereduktioner på grund av rot- eller rutavdrag. Det skulle kunna bli så här:
”När däu kaupar rot- ellar rutavdrag så drägs de av a summu sum kalles preliminär skattereduktion på räckninggi från den sum har gärt arbete för di. Däu bitalar bär för hälftn av de sum arbete egentligen kustar. Däu kan sum mest fa ett avdrag pa femtitäusn kronar pa de veise.
När vörr pa skatteverke da sen räcknar äut din skatt så ser vörr um däu verkligen har ret ti fa hail de där avdrage sum däu har fat. Har däu de da skrivar vörr int in någenting alls ei skatteäuträckninggi. Däu har jo alltraidu fat ditt avdrag. De fick däu när du bitald räckninggi fran byggan ellar vaim de nå var sum hjälpt di.”
Svårare, lättare, eller lika svårt som på svenska?
Jag tycker för min del att exemplet visar att gutamålet inte är något bra myndighetsspråk. Det har ju heller aldrig varit överhetens språk utan till vardags varit ett språk som mest begagnats av bönder. Som ett språk för att berätta om jordbruk och de till jordbruket hörande binäringarna fiske och skogsbruk är gutamålet utmärkt. Det finns ord för allt. Det är kanske bäst att lägga till att det gäller allt som varit haver.
Nymodigheterna , tänk en modern traktors alla finesser exempelvis, finns det säkerligen inte gutamålsord för. För att nu bara ta ett exempel. Det förekommer att nya detaljer och nyskapelser i vår omgivning får sina speciella gutamålsbenämningar. Slundläur för smartphone är väl ett av de senaste och bästa exemplen. Slundu är ett ord som ganska väl täcker ordet smart.
Det borde naturligtvis finnas många många fler liknande ”översättningar”.
Hur gick det för deklaranten Enok Lingström?
Inte så bra, om man skall vara sanningsenlig. Han körde fast i alla obegripliga termer, frågor och anvisningar.
Han diskuterade med hustrun Lina om hur mycket man fått in på försäljningen av ägg till affären.
Han ville skriva fyrtio kronor.
” Förti kronar”, säger Lina. ”De matt ick ändå vare sjuttifem atminstn”
Enok tycker att femtio kan räcka som en uppgift i deklarationen. Då går hustrun nästan i taket.
”Naj däu, sleik ysle hyns har ja leikväl inte! Däu far väl ändå int skämm äut uss heldar.”
Enok kompromissar och skriver 60.
Men sen blir svårigheterna omöjliga att klara av. Deklarationsblanketten blir en symbol för allt som är fel och avigt i vårt land. Han samlar ihop papperen och häver in dem i den öppna spisen. De brinner bra.
Han går till köksdörrren och säger:
”Lina! Sätt pa pannu! Nå har ja dikladere pa hedar u samvete sått nå skall ja ha mi en halve.”