De krattade oss lyckliga
Ett roligt,vackert, spännande och dansant performance drabbade Botaniska trädgården i Visby på onsdagskvällen.
Vi var 30 personer i publiken och vi möttes vid stora ingången.
Klädda i vitt, med hattar och turbaner, hälsade gruppen "da vind chi" oss välkomna. De var ett tiotal kvinnor, män och barn.
Följ räfsarna!, uppmanade Bengt Carling. Och den nyfikna publiken följde uppmaningen.
Även ett ihållande ösregn fick vara med. Parkens stora trädkronor och enstaka medhavda paraplyer gav lite skydd mot blötan.
Tre kvinnor med Kerstin Lindgren i spetsen dansade fram i gångarna. Dragandes sina räfsor.
Vi följde efter räfsandet. Deras dans, kläder och räfsor, gav associationer till ryska storfilmer, där stolta skördearbeterskor arbetar på kolchosen.
Plötsligt hördes ett piano spela lösryckta toner. Gömd av mörkret bredvid dammen, lystes pianisten upp av Bengt Carlings stora ficklampa.
Kvinnorna vilade en stund på trädgrenarna innan de åter rafsade iväg. Stannade vid Ovalen och dansade en tai chi-inspirerad dans, till rytmen av bongotrummor och andra exotiska truminstrument.
Armarna höjdes som i tillbedjan åt kolonnen med järnurna.
Krattade vidare. Ett dragspel dök upp. Spelade ryskt. Dansen blev mer folklorisk. Återigen kom tankar på rysk storfilm.
Nedanför lusthuset la sig kvinnorna ned vid ett träd och vilade till tidlös gitarrmusik.
En man berättade om trädet vi stod vid. En platan. Ett träd med öar, fläckar.
Vid en grupp pilar hände annat. Ett bakvänt piano blev instrument och lät som ett grovsträngad harpa. En pojke gjorde fina karaterörelse till rytmen.
Publiken var krattad lycklig. Vad ska hända nu?, frågades det. Vad spännande det är! Regnet kunde inte köra hem folk.
Ett annat träd blev uppvaktat. Uppe i den stora vackra asken, "mamma ask", lästes ur bibeln ett stycke som handlade just om ask.
Hela "da Wind Chi" samlades vid sankt Olofs ruin.
De sjöng: "Högt över havet där flyger en ko, man vet att den flyger på sin tro." och det uppfriskande "Ta livet som det är och det kan slösas till ingen nytta".
Publiken bjöds in att dansa med räfsarna tillbaka till stora ingången.
Kvällen hade varit magisk och skön. "da Wind Chi" - da capo!
Men helst utan regn.
Så jobbar vi med nyheter