De halshuggna apostlarna

I Statens historiska museum i Stockholm finns tre träskulpturer från Vamlingbo kyrka. De har fotsida kläder men är framställda barfota, så att tårna sticker fram. Det betyder att de är apostlar. Att använda apostlahästarna är ett gammalt uttryck för att gå till fots. Kläderna är förgyllda men har mattats av i sin lyster under århundradenas lopp. På sina ställen har utskjutande partier av figurerna fallit bort, så att man kan se att skulpturerna är maskätna.
De här skulpturerna är inte utställda i museets visningsrum. Där har många föremål fått stryka på foten för datorer med illustrerade föredrag. På avdelningen för medeltida träskulptur är Gotland huvudsakligen representerat av Viklaumadonnan. De tre apostlarna är i stället monterade på en vägg i museets magasin. Där är det möjligt att beskåda dem på nära håll.
Skulpturerna är som nämnts tre apostlar. En av dem har ett uttrycksfullt ansikte och bär en kniv i handen. Det är aposteln Bartolomeus, som enligt legenden blev levande flådd och som därför har en kniv som attribut. De båda andra har var sin bok, den ene i den högra handen, den andre i den vänstra. Men de har inte kvar några attribut, så att man kan se vilka apostlar det är fråga om.

Det märkliga är att de två anonyma apostlarna saknar huvuden. Tittar man närmare på de heliga männen ser man, att de har blivit snyggt och prydligt halshuggna. Huvudena har tydligen sågats av med en smal sågklinga. Ingenting tyder på att man vid operationen velat skada skulpturerna i onödan.
Av handlingar i Statens historiska museums arkiv kan man utläsa, att skulpturerna från Vamlingbo lämnades till muséet 1914. De åtföljdes av ett brev, som nämner var skulpturerna hittats. Avsändare är Otto Vilhelm Wennersten. Han var filosofie licentiat och på sin tid föreståndare för Arkivdepån i Visby, som var föregångare till det nuvarande landsarkivet. Wennersten var en känd visbybo. Wennersten fick bland annat vara med om att ta emot den tyske kejsaren, när dennes privata lustjakt ankrade i Visby hamn en dag år 1905. Wennersten kunde då visa Kaiser Wilhelm de pågående utgrävningarna av de första upptäckta massgravarna vid Korsbetningen.

I sitt brev till riksantikvarien skriver Wennersten under rubriken "Vamlingbo kyrka:
I ett hål i tornets norra vägg i andra våningen upptäckte jag en liten förgylld träbit.
Efter utplockandet af en del block och sandstensstycken lyckades jag få fram delar af tre helgonbilder. Två hela kroppar saknade hufvuden; en kropp i två delar. Till denna hörde det först funna fragmentet. I gruset i tornrummet påträffades hufvudet till den senast nämnda bilden och ytterligare några rester. Inventarieförteckningarna hade intet om pjeserna ifråga att förtälja. För kyrkoherden voro de okända. Efter samråd med honom ofversänder jag dem nu."
Så mycket berättar Wennersten. För att få veta mera måste man ta sig ned till Vamlingbo kyrka. Där ser man att högaltaret pryds av ett medeltida altarskåp. Skåpet anses vara från mitten av 1300-talet. Mittscenen visar Jesus på korset, omgiven av Maria och Johannes evangelisten. I de båda flyglarna står apostlar, sex på var sida. Samtliga skulpturer är vackert förgyllda.

Jämför man apostlarna i altarskåpet med apostlarna i muséet så upptäcker man, att de är av exakt samma storlek. Tittar man närmare på altarskåpets figurer upptäcker man, att den nästnästyttersta figuren på högra sidan är Bartolomeus. Han ser exakt likadan ut som den Bartolomeus, som finns i muséet. Den Bartolomeus som nu pryder altarskåpet måste således vara en kopia.
Till de båda halshuggna apostlarna i muséet hittar man också motsvarigheter i altarskåpet. På plats 3 från vänster står en kopia av den apostel, som hade en bok i vänster hand. I Vamlingbo har han huvud. Dessutom är han försedd med en bila. Det är således fråga om aposteln Mattias, han som utsågs till apostel genom lottkastning, sedan Judas Iskariot hade gått bort för att hänga sig.

Den tredje aposteln finns också i kopia. Det är den näst innersta i den högra altarskåpsflygeln. Han håller en vinkelhake i vänster hand. Den betecknar aposteln Tomas, han som tvivlade på Kristi uppståndelse men blev övertygad, när han blev erbjuden att sticka handen i Kristi sår.
Wennersten berättade ju också att han hittat ett huvud "i gruset". Vad han hittat var överdelen av ett huvud med en mössa med en snäcka i. Mössan har tillhört aposteln Jakob den äldre. Jakob ansågs begravd i San Jago di Compostella i Spanien. Platsen ligger vid Atlanten och var under medeltiden en bekant vallfartsort. De pilgrimer som varit där brukade som minne av sitt besök fästa ett snäckskal i hatten.
Förändringarna måste ha skett när altarskåpet restaurerades. Detta skedde 1901 under ledning av artisten och konservatorn Carl Wilhelm Pettersson. Denne är välkänd på Gotland genom målningar i bland andra Dalhem och Visby domkyrka. Vänner emellan gick han under namnet Gotlands-Pelle, därför att han var född i Ronehamn. Pettersson skrev 1914 en redogörelse för de senaste årens verksamhet som konservator, bland annat i Vamlingbo. Där nämner han, att kyrksnickaren Johan Larsson från Alands i Hogrän gjort en ny apostel i stället för en av de ursprungliga. Denna var så maskstungen, att den knappast höll ihop. Originalskulpturen skulle i fortsättningen förvaras i kyrkan. Tydligen är det Bartolomeusfiguren som avses. I övrigt skriver Pettersson helt allmänt, att bortfallna skulpterade delar ersattes med nya. Att detta innebär att snickaren sågat av huvudet av två av apostlarna nämner Pettersson ingenting om. Det kanske inte var något som han mindes eller kände till. Det viktiga är i alla fall att samtliga äldre skulpturer bevarats.