Den där potaton….
Så lär gotländska bönder ha sagt med lite föraktfull ton när landshövdingen Carl Otto von Segebaden försökte lära gutarna att odla och äta potatis på 1700-talet. Segebaden ordnade möten och såg till och med till att det kokades en gryta potatis så att bönderna kunde få smaka.
– Sleikar sveinmat de kan baron´n jet självar de, lär en av bönderna ha sagt vid ett möte.
Då small det. Landhövdingen gav den uppnosige bonden en rejälar snöitingg.
Så berättas det.
Segebaden lyckades med mycket under sina år på Gotland, men han gick bet på att få igång potatisodlingen. Men efter det att landshövdingen dött tog odlingen fart. Då hade gotländska bönder kommit på att potatisen var utmärkt bra i ett avseende – man kunde tillverka starkt och välsmakande brännvin av den. Det var tur att Segebaden inte fick veta detta för han var en stor brännvinsmotståndare.
Har Du någon plätt jårdpårjård? Alltså en areal som är avsedd för odling av potatis. Då är det väl dags för pärsättninggi. Om Du inte redan har klarat av den förstås.
Potatisen har ju blivit ett självklart inslag i vår mathållning. Kulmen nåddes nog när det inte var ovanligt att man åt pärar tre gånger om dagen:
Ja minns n gubb, sum talt um, att di jetäd pärår all tre mål um dagen: Fysst um mårgnar så kokäd di dum runtä, um middagen så stäuäd di dum u um kväldar koked di jårdpärgråit…
Kokt potatis, stuvad potatis, potatismos….Ja så beskrivs matordningen i ett direktcitat från Laumålsordboken.
Det finns ett annat citat som nära nog har status som talesätt:
Gotlänningar di livar av pärar u fisk ellar fisk u pärar.
Det var lite klent med variationen där.
Alla har vi väl någon gång trallat med i Marlickos Vendla, Berra Alvengrens gutniska hit:
Star med änd´n i vädre u krabbu näven u krattar i jårdi ettar pärar…
Ytterligare ett bevis på potatisens värde. Krabbu är redskapet man använder för att gräva upp knölarna. Ordboken påstår att det heter jårdpärkrabbe och att det är maskulinum. Men i visan är det femininum och det är ju inte helt ovanligt att ord har olika genus i olika trakter.
En pärbrak är ett annat redskap, men det används nog inte nuförtiden. Man använde det förr när man krossade potatis som det skulle brännas brännvin av.
Det finns ett speciellt gutniskt uttryck at ta till när man vill tala om den tid då det är dags att skörda potatisen. Det är pärsummar. Det är detsamma som Brittsommar, alltså höstdagar med milt och torrt väder.
Pärstaikan är en benämning på augusti månad om den är torr och varm. Det är inte gynnsamt väder för potatisens tillväxt.
Pärsläku är tång från havet som används som gödning åt potatisen.
Som avslutning en liten potatishistoria.
Sumlige år bleir de mik pärar u andre år bleir de mik mindar. De beror bland annat pa vädalaiken. Um de är lagum me nedarbörd u lagum me värme da kan de blei mangg pärar u stäur pärar undar all stand. Så var de ett år när di to upp pärar bei Millgarde:
– Visst jär de bra pa sätt u veis, säggd bondn. Men de bleri jo ingge smapärar ti greisar jo.