Bullar, böcker och barndomsminnen
Foto: Tobias Wallström
- Mitt i ett boksläpp är det massa intervjuer, tv-soffor, tidningar och signeringar, säger Anna Jansson.
Själv har hon redan lämnat "Inte ens det förflutna" och är mitt uppe i kommande böcker.
- Jag ligger en bok före, så lagom när jag släpper den här boken har jag nästa klar - jag ska bara finslipa lite. Just i dag håller jag på och letar miljöer till boken efter det. Maria Wern bor på Klinten, sen är det ett par stycken till som jag måste hitta hus till, säger hon.
På Anna Janssons initiativ träffas vi på konditori Siesta på Öster, en solig juniförmiddag.
- Här finns historia. Jag gick på Solberga och min kompis och jag hängde här när vi hade långrast, eller ordnade så att vi hade långrast. Om någon hade pengar skramlade vi, ibland så mycket att vi kunde dela på en pariserbulle. Då var det fest!
Mumsandes på en färsk pariserbulle, minns Anna Jansson ett annat favoritställe under uppväxten i Visby - botaniska trädgårdens lusthus.
- Det var den mest spännande miljön i min barndom. Min kompis och jag lekte deckare när vi var små och hade högkvarter där. En dag såg vi en dam som stal ett skott i Botaniska. Gör man det, tänkte vi, är man kapabel till vilket brott som helst och skuggade henne. Hon bodde på Fiskargränd och vi hade henne under bevakning hela sommaren.
Snart 30 år har gått sedan Anna Jansson lämnade ön och flyttade till Örebro för att plugga till sjuksköterska. Men banden till ön är starka, kvar i Klinte finns föräldrarna och Gotland lever i allra högsta grad kvar i hennes hjärta - och i hennes deckare, som nästan uteslutande utspelar sig här.
- Gotland är en alldeles underbar plats, det finns igen plats som liknar Gotland. Sen kan jag miljöerna, historien bakåt och jag prenumererar på Gotlands Allehanda och följer med i det som händer här, säger Anna Jansson.
I "Inte ens det förflutna" är skådeplatsen Gotska Sandön. Två små barn finner en skattkarta i Kajsarn, där vrakplundraren Petter Gottberg satt internerad och gör en överenskommelse om en dag gräva upp skatten.
Många år senare är mannen död och kvinnan hämndlysten. Samtidigt reser sju kvinnor till Gotska Sandön för en rehabiliteringskurs i försäkringskassans regi. Bland deltagarna finns Maria Wern, som ska vittna i en rättegång och inför detta hotats till livet. Det blåser upp till storm, strömmen går och snart hittas en av de sju kvinnorna död...
Anna Jansson blev själv strandad på Sandön 2006, då hon gjorde research till boken.
- Jag och min bror satt på Gotska Sandön i sex dygn och åt nödproviant, säger hon.
Till hösten kommer också tv 4:s filmatiseringen av Anna Janssons bok - "Främmande fågel".
- Jag har precis sett alla fyra avsnitt och det var så jäkla läskigt. Eva Röse går rakt in i hjärtat, det är kusligt hur likt det är vad jag ville skildra. Jag pratat med filmfolket och det finns goda förhoppningar om en fortsättning, säger Anna Jansson.
I höst kommer även en samling med Anna Janssons kåserier, som regelbundet publiceras i bland annat Gotlands Allehanda. "Hantverkarsvett är dyrare än saffran" är titeln, något Anna Jansson bittert fick erfara då hon för ett och ett halvt år sedan blev änka.
- När min man dog kom jag på allt jag inte kunde. Man tänker att man ska vara jämställd, dela lika, men så blir det inte när barnen kommer. Jag hade nästan inte ens tankat bilen, aldrig bytt olja, inte gjort några av gubbsysslorna.
- Sen hände allt samtidigt, stopp i avloppet, alla fönster var tvungna att bytas och vi har lagt nytt tak i sommar.
Nyss fyllda 50 njuter Anna Jansson åter av livet och en ny kärlek. De träffades på en fest, som Anna Jansson egentligen inte alls ville gå på. Där fick hon frågan om hon kunde skjutsa en kille.
- Okej då, sa jag och när han klev in i bilen var det kört. Jag tror att om man har levt i en lycklig relation så vågar man mycket mer, säger Anna Jansson.
Att berätta om den nya relationen var desto svårare.
- Jag var så nervös för vad svärmor skulle tänka, men hon sa bara så underbart roligt, när får jag träffa honom.
Således blir nog Anna Jansson kvar i Örebrotrakterna, trots hemlängtan till ön.
- Att flytta från Gotland var mitt livs största kompromiss och när jag äntligen kunde flytta hem - jag tittade faktiskt på hus på södra Gotland, träffade jag en ny man, säger Anna Jansson, men låter inte särskilt ledsen för det.
Så jobbar vi med nyheter