Bra handbok om jämställdhet
Förstår du inte vad folk pratar om när de talar om jämställdhet eftersom du inte uppfattar vårt samhälle som ojämställt?
Då ska du läsa den här boken.
Förutsatt att du vill förstå vad det är "feministerna" pratar om och varför de aldrig kan "ge sig" eller varför alla politiska partier är noga med att kalla sig feminister.
Mian Lodalen och Anna-Klara Bratt har belönats för sitt arbete med jämställdhet på tidningen Arbetaren och det är detta arbete som de nu samlat erfarenheterna från i en bok som är en bra början för de personer som vill lära sig mer men som känner sig osäkra. Eller som vill få tips på hur man kommer vidare från snacket till verkstaden.
Man börjar väldigt basic med att förklara vad olika ord betyder. För vad är egentligen en feminist?
Bokens författaren använder den definition som författaren och forskaren Lensa Gemsöe har föreslagit: att feminister är personer som inser att det råder ojämlikhet mellan könen och att detta bör förändras. Det är ju så enkelt men denna självklara tes har liksom försvunnit bland alla konstiga föreställningar om att feminister hatar män och att jämställdhet handlar om om att man ska göra tvärtom, alltså att tjejer ska byta däck på bilen medan killarna diskar.
Mian Lodalen och Anna-Klara Bratt har på ett sakligt och neutralt angreppssätt lyckats förklara vikten av jämställdhet och hur man praktiskt kan arbeta för att uppnå den på arbetsplatser, inte bara snacka och göra handlingsplaner som läggs i en låda.
Deras utgångspunkt är nämligen att handla inte bara prata och det var också det som startade arbetet på tidningen Arbetaren i slutet av 90-talet och premiären för den nya könsbalanserade "Arbeterskan" utkom, såklart, den 8 mars 1999.
Anna-Klara Bratt tillträdde som första förtroendevalda kvinnan på posten som chefredaktör i tidningen 80-åriga historia i januari samma år.
*
Varför går det så sakta och varför är det så trögt? Det är en fråga som författarna utgått från. I dag finns så mycket statistik, forskning och kunskap om könsdiskriminering att det är svårt att skylla trögheten på något annat än ovilja.
Boken skildrar också en intressant aspekt på kvotering som visar hur känsligt det är så fort det handlar om kön. För när det gäller andra saker tycker de flesta att det är självklart att man i en grupp som företräder flera ska ha en väl sammansatt kompetens med människor från de olika områdena som omfattas.
Men så fort någon föreslår att denna sammansättning även ska gälla kön så kommer märkliga ifrågasättanden fram som är väldigt starka och orubbliga.
Den bästa jämförelsen skildras kanske av Lotta Fogde, före detta statssekreterare (s) som refereras från ett debattinlägg i Dagens Nyheter den 8 november 2006.
Hon jämför med hur rekryteringen av ny generalsekreterare i FN gick till och där man från början hade bestämt sig att det var "Asiens tur". Detta tyckte ingen var vare sig konstigt eller kränkande.
"Kvotering till svenska bolagsstyrelser väcker till skillnad från kvotering till FN:s högsta post starka känslor. Men varför skulle inte FN:s metod duga för svenskt näringsliv? Är det verkligen så självklart att Ban KiMoon aldrig kommer att kunna känna att han fått sitt jobb på grund av sin duglighet? Måste han för alltid plågas av misstanken att andra betraktar honom som en andra klassens FN-chef?" skrev hon då.
Tänkvärt.
Liksom det mesta i denna bok som borde delas ut till alla chefer och ordföranden i svenska företag och organisationer.
Så jobbar vi med nyheter