Få överträffar Strindberg i mångsidighet. Vi skildrar hans olika roller i en sommarserie i sex avsnitt, så här när Sverige högtidlighåller 100-årsminnet av hans död. Först kommer Strindberg - botanikern.
"Braxen lekte, enen rykte, häggen gick i blom." Talesättet i "Hemsöborna" är inget undantag. August Strindberg låter växterna besjäla litteraturen.Den fulländade hyacinten, som kanske också den förnimmer smärta eller glädje, nässlan, människans parasit, och maskrosen, skönheten som inte förstår att kläda sig, som prålar hela solskenstiden med alltför granna blommor.
Vid sidan av samhällsdebattören, kvinnohataren och titanen blir botanikern Strindberg en vilsam kontrast. Det var också i naturen som han själv fann ro och frihet. Sommarparadiset på Kymmendö, och odlingarna där, fortsatte han längta till i alla år, även efter hans sju år som sommargäst på ön: "O, du min grönskande ö, blomkorg i havets våg".
Lagom till Strindbergsåret kom Alice Rasmussens "Strindbergs flora" i nyutgåva. 1 500 olika växtnamn har hon hittat i romaner, brev, dikter och andra skrifter - och Strindberg kan sin botanik. Om sin fars trädgård, med över hundra äppelträd, skriver han: "Emellertid kan jag än i dag alla fruktträden utantill; och när jag låg i gula febern en gång på Jamaica, så räknade jag opp allihop!"
Det är Rosenhägern med rödstrimmiga frukter, Höstastrakan, Kanelpäron och rödbrun Renett. På samma malmgård har den elvaårige August en egen täppa och i skolan blev han snart uttråkad av exkursionerna; han hade ju redan samlat samtliga växter i Stockholmsfloran och lärde sig inget.
Alice Rasmussen skriver i sin bok om den enorma detaljrikedomen i Strindbergs beskrivningar av växter, inte minst färgerna. Lavarna är koppargröna, läderbruna, Scheelegröna (arsenikfärgen i tidens tapeter), tuschsvarta och askgrå.
- Växterna gör hans texter livliga, färgstarka och medryckade. Upplevelsen blir mer intensiv, säger Alice Rasmussen.
Facklitteraturen var viktig för Strindberg, och även om växterna ville han skriva korrekt. Inför skrivandet av "I havsbandet" använde han sig av ett tiotal faktaböcker och floror. Till vännen Willehad Lindström skrev han 1880: "Skaffa mig de Svampböcker (Robinson, Andersson, Smitt!) jag begärde! Jag måste ha dem! Eller jag dör!".