Blandade blomster
Den första filmen för terminen (24/1) heter En långvarig förlovning. Den utspelar sig i Frankrike mitt i slutskedet av ett brinnande krig, det första världskriget. Regissören Jean-Pierre Jeunet slog igenom med sin förra film, Amelie från Montmartre, som hade samma skådespelerska i huvudrollen, Audrey Tautou.
I den nya filmen är hon flickan som förlorar sin fästman i kriget, ett besked hon vägrar att acceptera. Filmen är charmfullt berättad, har humor, och man känner igen stilen från den förra filmen.
Filmen Ray (7/2) är ett drama om en av världens största musiklegender, Ray Charles. Ray spelas av Jamie Foxx och han bär upp hela filmen. Också birollerna är utmärkta. Musiken är huvudsakligen autentisk, den soulmusik som Ray Charles utvecklade.
I filmen får vi följa hans uppgång från pianist i ett litet jazzband till en världsberömd artist. Filmen hade premiär för ett år sedan och har fått lysande recensioner överallt.
Spansk film är inte bara Almodóvar (se nedan). En gripande och välspelad film om ett känsligt ämne är Ta mina ögon (21/2). Regissören Iciar Bollain lyckas förvånansvärt bra att gestalta ett äktenskap som har misshandel som vardaglig ingrediens.
Början är suverän: Pilar ger sig iväg med sin son för att undkomma makens svartsjuka. Sedan rullar händelserna på, avstånd och närhet, passion och slag avlöser varandra.
Om man kan kalla en film för ett debattinlägg är Ta mina ögon ett sådant.
Med kött och ben.
Komedier behövs. En sådan kommer från Norge, där den blev en publiksuccé. Psalmer från köket (7/3) är en film med originellt och skruvat innehåll. Vad sägs om norsk landsbygd, 50-tal och husvagnar i ett vinterlandskap?
Svenska hushållningsinspektörer ska studera singelmäns rörelser i köket och allt kan hända.
Fransk film är något av ett skötebarn för Hemse Filmstudio. Ytterligare prov på senare tids franska filmutbud kommer i Patrice Lecontes film Intima främlingar (21/3).
Som i hans tidigare filmer är personerna få och sceneriet begränsat.
Genom ett misstag öppnar expediten Anna fel dörr när hon ska uppsöka en psykolog. Inledningsscenerna är späckade med underfundig humor, och man följer händelseutvecklingen med spänning. En alltigenom njutbar och roande film!
Pedro Almodóvar hör till de kända filmskaparna från Spanien, en god arvtagare till Luis Bunuel. Hans senaste film Dålig uppfostran (4/4) tar oss till en barndom som återges som en film i filmen.
En vän från klosterskolan söker upp regissören med ett filmmanus. De båda filmerna (den fiktiva och den "autentiska") går in i varandra.
Några människors livshistoria vävs samman i ett föränderligt samhälle, och Almodóvar lyckas med hjälp av fotografi, färger och splittrade pusselbitar av handling återskapa en barndom som har drag av självbiografi.
En svensk klassiker får avsluta vårens filmer i Hemse Filmstudio. Roy Anderssons En kärlekshistoria (18/4) gjordes 1970 och har förblivit aktuell in i vår tid.
Ungdomens första kärlek, alltid lika fräsch, ställs emot de vuxnas stereotypa umgängesformer. Roy Andersson är en sparsmakad regissör, vars filmer är noggrant utmejslade och tar tid att göra.
Sammantaget en bukett blandade blomster i vårprogrammet!
Så jobbar vi med nyheter