Bilder genom nålhålsögat
Det som förenar de fyra fotograferna är den teknik de använder och utställningens namn "Pinhole", på svenska nålhål, syftar just till nålhålskameratekniken.
En nålhålskamera fungerar i stort sett som en vanlig kamera, men i stället för att ljuset passerar genom ett objektiv med linser, kommer det in till filmen eller fotopappret genom ett litet, litet, hål. Den mycket gamla och relativt enkla tekniken, inbjuder utövarna att själva bygga sina kameror utifrån vilka behov de har och vad som finns till hands och den experimentlustan genomsyrar utställningen "Pinhole".
- För mig började det i början av 90-talet. Då fanns inte internet, utan jag sprang på tekniken i en amerikansk tidskrift och tyckte att det var vad jag sökte, det jag har velat visa men inte fått till med vanlig kamera, säger Peter Wiklund.
Efter att ha varit i kontakt med Helga Jonsson på Fotogalleriet, föddes idén om att samla flera nålhålskamerafotografer till en gemensam utställning.
Nu är utställningen ett mycket lyckat faktum.
- Det är väldigt olika resultat, samtidigt finns en tydlig röd tråd. Annars brukar jag vara skeptisk till grupputställningar, det blir så lätt spretigt, säger Helga Jonsson.
Att tränga ihop fyra olika fotografers bilder i en så pass liten utställningslokal blir lätt rörigt, men bilderna är, just som Helga Jonsson påpekar, på samma gång så olika och så samspelta, att resultatet känns både harmoniskt och spännande.
Lena Granefelt visar klassiska sommarbilder av unga tjejer på träbryggor, fotbollsplaner och lekplatser, ur annorlunda perspektiv. Retrofärgerna för tankarna till polaroid och 60-70-tal och Lena Granefelt har själv liknat sina fotografier vid minnesbilder som sakta försvinner bort.
Göran Vogel-Rödins svit om sex bilder visar stadslandskap och naturlandskap, alla i en vilsamt blå kvällston.
Två stora svartvita bilder, den ena av en samling röksvampar, den andra av en snigel, är Iwo Myrins bidrag till utställningen. Bilderna är tagna ur ett grodperspektiv, så nära att betraktaren riktigt kan känna dofterna av barr, fuktig jord och förmultnande löv och öppnar dörren till en ny spännande värld, som egentligen finns där hela tiden.
Iwo Myrin, som även ägnar sig åt måleri och skulptur, tilltalas just av nålhålskamerateknikens gör-det-självanda.
- Det är sättet att utforska seendet, genom att tillverka sina redskap själv. Man ställer inte in skärpan som på en vanlig kamera, utan får ett långt skärpedjup och ändå blir det lite osuddigt. Det finns inget objektiv som man kan ställa in, ändå blir det mer likt verkligheten, säger han.
- För mig är det tvärtom. Bilden är något annat än motivet och när det blir som bäst är det inte ett foto av ett träd, utan trädet blir till en annan figur, säger Peter Wiklund.
Den tanken syns i hans drömska bilder, där en bildsvit i gråskala av hasselbuskar och grässtrån, blir spännande motiv fyllda av rörelse och dramatik.
- För mig är slumpen är en viktig anledning, jag kan inte förutsäga hur det ska bli. Det är en slags defekter i bilden som blir väldigt bra, säger Peter Wiklund.
"Pinhole", som förutom att visa fyra kreativa fotografers spännande bilder, är en utställning om själva nålhålskameratekniken, pågår till den 24 maj.
Så jobbar vi med nyheter