Bergman är räddningen för Fårö, slår Lennart Lindgren fast när vi träffas vid Fåröfärjan. Lennart är ordförande i Fårö Utveckling AB, och inte ensam om att tro på Bergmans betydelse för ön. Utvecklingsbolaget har fått en pott på 15,6 miljoner kronor från Region Gotland och Tillväxtverket för att i Fårö gamla skola skapa navet i satsningen på Ingmar Bergman och Fårö. Skolan är utvecklingsbolagets första projekt och ska ge plats åt hyresgästerna Stiftelsen Bergmancenter och Fårö museum.
Utvändigt är skolan sig lik, men invändigt händer det saker. Ombyggnaden som startade i november ska vara klar om drygt en månad. Trots att det är rörigt och byggnadsarbetarna från Byggnadshyttan myllrar som i en myrstack är vi välkomna in på en förhandstitt. Vi guidas runt i lokalerna av arkitekten Carin Johanson tillsammans med Majvor Östergren och Elisabet Edlund från centrets projektgrupp.
Carin Johanson är en riktig cineast. Film finns med i firmanamnet när hon öppnat egen byrå efter några år som regionens stadsarkitekt. I slutet av 1980-talet gjorde hon egna kortfilmer för barn, och en serie om hus och arkitektur visades i Björnes Magasin.
I arbetet med Bergmancenter har dock kunskapen om husen spelat större roll än filmvetandet.
– En ombyggnad är alltid en utmaning. Man ska hitta byggnadens själ, bevara det gamla och samtidigt få det som läggs till att kännas nytt. Det är ett svårt pussel som inte får spräcka den budget man har att hålla sig till, förklarar hon.
Bevara skolans karaktär är alltså ledstjärnan. I gamla längan är de fyra skolsalarna intakta. Den man först möter vid entrén har dock fått nytt utseende, glasade partier med fönster ända ner till golvet. Salen ska inrymma gemensamt bibliotek för Bergmancentret och Fårö museum.
Därefter följer två salar som blir Bergmancentrets utställningsrum. Delar av det som ska visas har funnits med i de tillfälliga utställningar som arrangerats i skolans korridor två somrar. Nu kompletteras utställningen, bland annat med fyra dräkter som användes vid filminspelningen av ”Fanny & Alexander”.
I det andra rummet ska den hyllning av Ingmar Bergman som Deutsche Kinemathek gjorde till Berlinfestivalen 2011 visas. På fyra dukar får besökarna växelvis se scener ur olika Bergmanfilmer.
Majvor Östergren känner igen sig när hon kliver in i skolsalarna.
– Här gick jag i trean och fyran, berättar hon.
Carin Johansons tal om att bevara skolkänslan blir påtagligt när vi kliver in i salen som hembygdsföreningen disponerar för Fårö museum. Här hänger skolans världskarta fortfarande kvar, fem år efter det att skolan lades ner. Kanske får den hänga med ytterligare ett tag, för i år ska museets utställning kompletteras med en särskild del om Fåröborna som lämnade hemön och reste till Amerika. När den svenska utvandringen var som störst lämnade en fjärdedel av Fåröborna hemön för att pröva lyckan i det nya landet.
När Majvor Östergren var elev i skolan fanns ingen gymnastiksal. Idrott hade man utomhus. En av dem som ivrade för att barnen borde få en gymnastiksal var Ingmar Bergman. Det finns med i hans Fårödokument.
– Han tyckte att eleverna borde få både bollar, redskap och gymnastiksal. De fick bollar, men salen dröjde, berättar Elisabet Edlund.
Inte anade Ingmar Bergman att gymnastiksalen, efter att skolan lagts ner, skulle omdanas till biograf. Det sker nu. En gradäng med 64 platser byggs för fullt. De första två röda stolar som kommit på plats verkar bekanta.
– Vi fick köpa dem från Borgen i Visby. Det är stolar som fanns i teatersalongen, berättar Elisabet Edlund.
I gymnastiksalen står ännu några ribbstolar mot en vägg, och i taket hänger bommarna kvar. Ribbstolarna får vara kvar, men bommarnas framtid avgörs av om de skymmer projektorn eller inte.
Biografen blir digital. Allt Ingmar Bergman gjort finns numera i digital form.
– Vi ska ha en gammal projektor också...som utställningsobjekt. Tack och lov för att det blir digitalt, det skulle bli dyrt att ha en biografmaskinist anställd, utbrister Elisabet Edlund.
Hon erkänner dock att det är skillnad mellan film i digital och analog form. För ett tränat öga är gråskalan i Bergmans filmer bättre i det gamla formatet.
Centrets salong innebär att fyra biografer finns tillgängliga under Bergmansveckan, som i år tioårsjubilerar. Förutom i skolan är biograferna vid Sudersand och Roy i Fårösund igång, samt även Ingmar Bergmans privata biograf vid Dämba.
De gamla omklädningsrummen intill gympasalen görs om till utrymmen för skapande verkstad. Här ska man kunna teckna, måla, skapa film med digital teknik, eller förbereda teaterföreställningar. Förutom filmvisning ska biografen även användas till teater. Scenografen Sören Brunes har hjälpt till med utformningen. Flexibilitet har varit hans motto.
Förutom möjlighet att spela teater i biografsalongen skapas en utomhusscen med 100 publikplatser. Bergmancenter vill sätta upp en föreställning redan i sommar, men har ännu inte fått besked från Kulturrådet och Musikverket om man får de 320 000 kronor som behövs.
– Vi vill spela ”Trollflöjten på Fårö”, ett projekt där flera aktörer bidrar med korta stycken som bildar en föreställning på cirka en timme, berättar Elisabet Edlund.
Även om den skapande verkstaden är öppen för alla åldrar tänker sig Elisabet Edlund att den i första hand kommer att besökas av barn.
– Kopplingen mellan barnen och Bergman är klockren. Tänk på hur Ingmar Bergman som barn fick laterna magican och modellteatern, saker som kom att prägla hans liv, påminner hon.
Vägg i vägg med biografen, i gamla skolmatsalen, byggs Café Smultronstället. Naturligtvis uppkallat efter filmen från 1957. Det finns intressenter som vill arrendera, men vem som ska ansvara för driften är ännu inte klart.
Det är inte heller klart vem som får äran att inviga Bergmancentret. Uppgiften att hitta lämplig person ligger på stiftelsens ordförande Kerstin Brunnberg. Klart är i alla fall att invigningen äger rum på förmiddagen den 24 juni. Tre timmar senare är det dags för den traditionella invigningen av Bergmanveckan i Fårö kyrka.