Fältpost 41121 var adressen som Solveig Faringers far sände sina brev från, hem till sin fästmö Viola i Enskede - och "Fältpost 41121" blir också namnet på den längtans cabaret från beredskapstiden som kommer att få urpremiär på Bottarve på torsdag den 2 juni.
Därefter kommer föreställningen att ges ytterligare en gång på Bottarve, på söndag den 5 juni.
- Jag är väldigt mån om att visa cabaren just här och har valt att göra det innan turistsäsongen börjar på allvar, säger Solveig Faringer när jag träffar henne under en repetition hemma i huset vid Själsö.
Föreställningen baseras på pappa Birgers brev hem till sin Viola under sommaren och hösten 1941 när Hitler inledde operation Barbarossa. De var nyförlovade och breven berättade om havet, oändliga stengärdsgårdar, skabbepedemier och skjutövningar.
Ge en tidsbild
- Men breven andades också svårmod, längtan hem och förundran över den gotländska naturen och breven genomsyrades också av en språklig begåvning, säger Solveig Faringer som inte riktigt förstått den sidan hos sin far förrän hon hittade breven efter sin mors bortgång för tio år sedan.
- Sedan dess har jag och min lillasyster Åsa Faringer som är filmregissör diskuterat att göra den här föreställningen. Jag agerar på scenen och hon har regisserat, berättar Solveig.
Solveigs cabaret kommer att innehålla berättelsen, breven och de schlagers som var populära den här tiden, allt för att ge en tidsbild och sätta historien i rätt perspektiv.
- Jag har alltid drömt om att sjunga de här schlagerlåtarna, men det gick ju inte för sig när man operasångerska. Nu när jag är pensionerad och äger mina egna projekt, så är det väldigt roligt, säger hon.
Cykelsemester
- En av sångerna i föreställningen betyder mycket för mig, "Där björkarna susa" spelades på våra föräldrars bröllop.
Och det var pappa Birger, som var charkuterist, som ordnade Solveigs kopplingar till Gotland. Vid den första lagstadgade semestern 1952 tog han med familjen på cykelsemester till Gotland.
- Jag var sju år och fick cykla Visby-Hoburgen tur och retur. Jag förstår nu hur gärna han ville visa oss den här naturen och miljön och berätta om beredskapstiden.
- Nästa år var vi tillbaka igen och när jag själv fick barn så cyklade jag med min dotter på ön.
Sedan 20 år tillbaka har Solveig Faringer eget hus vid Själsö och vi har mött henne i många musikaliska sammanhang, inte minst med domkyrkomusiken.
Den här gången hoppas Solveig Faringer att kunna förmedla den glada, käcka anda som rådde i Sverige under kriget för att hålla stämningen uppe, att ge en tidsbild av de vanliga människorna.
Musiken i cabaren är förinspelad av Anita och Tomas Agnas.
- Hon är landets bästa accordionspelare och han är klarinettist vid Dalasymfoniettan, förklarar Solveig Faringer.