Benny Haag imponerar

-Det var en gång... Så börjar alla sagor, säger Benny Haag. Men är det här bara en saga.
Den lilla pojkens försök till umgänge med den allt mer dominerande och alkoholiserade pappan. Besvikelserna, förnedringen, de svikna löften, övergreppen.
Äktenskapet som knakar i fogarna.
Åtta år gammal lovar pojken att aldrig bli som sin pappa.
Men ändå blir han precis som sin far. Alkoholiserad i ett från början lyckligt äktenskap. En familj där barnen långsamt allt mer kommer i kläm.
Barn som måste leva med nyckfullheten. Höra hoten, se spyor och skit. Känna lukten av piss.
Allt finns där.

ddd

Kanske är det inte så konstigt att Rädda Barnen och Solbergaskolan valt den här vägen att föra fram ett viktigt budskap. Det är som en klubbslag.
Benny Haag är en tankeväckare.
Och han gör det på ett bra sätt. Han ställer krav på sina publik. Det skall vara tyst under hela föreställningen.
Det är det första han påpekar.
Den som inte klarar av det ombedes lämna lokaler. Det finns nämligen en viss oro i bänkraderna. Tre unga grabbar strosar iväg småsvärande innan föreställningen kan ta sin början.
Lika bra det, menar Benny Haag. De hade ändå inte fått ut någonting av monologen. Kanske sabbat föreställningen.
Det är knäpp tyst när Benny Haag gör föreställningen för 152:a gången. Det var premiär för drygt ett år sedan. När det här läses är han redan i Sundsvall.
I slutscenen erkänner barnet som hunnit bli man: Jag är alkoholist! Men han var tvungen att komma till den absoluta botten för att nå den insikten.
Jag är alkoholist. Orden blir början på något nytt. Äktenskapet och de egna barnen skall få en ny chans. Det är en lång och svår väg att gå.
Ja eller nej till livet.
Det är precis vad det handlar om.
Solbergaskolans aula var i det närmaste fullsatt. I stället för att ta entréavgift gjordes en insamling till förmån för Rädda Barnens arbete mot våld.