Bångstyrigt och utforskande på Jazzklubben
Daniel Karlsson är mest känd som en av musikerna i Oddjob, och det band som gästade Jazzklubben hade nästan identisk sättning. Enda skillnaden var, att i Daniel Karlssons band ingår två trummisar.
Och visst lät det stundtals likt Oddjob när Karl-Martin Almqvist på saxofon och Magnus Broo på trumpet blåste de fåtaliga melodislingor som arrangerats. Men ändå var det annorlunda, för Daniel Karlssons musik är fritt uppbyggd med enkla skisser där mycket utrymme lämnas för stundens ingivelser. Lägg till det idén med två trummisar, där en får fria händer att ge musiken accenter. Det blir lite som Oddjob i puberteten - ganska bångstyrigt, utforskande och ifrågasättande.
Med Magnus Gran och Johan Löfkrantz som dubbel-trummisar kunde man vänta sig en rytmstark konsert. Men första halvan blev förvånandsvärt lågmäld. Och Johan Löfkrantz, som hade fria tyglar bakom trummorna, visste inte riktigt hur han skulle hantera stillsamheten. Den som trivdes bäst i det stillsamma tempot var Karl-Martin Almqvist, som spelade lyriskt på saxofonen.
Andra set bjöd på något helt annat. Nu drevs tempot upp. Inledande "Trollharan" gled över i "Till Lot" och "Tablå", tre stycken i vilka friheten i arrangemangen togs till vara. Rytmen drevs upp och Magnus Broo bjöd på kvällens höjdpunkt - ett trumpetsolo som innehöll allt från aggressiva tonkaskader till mjukare klanger. Basisten Martin Höper lät sig inspireras, ändrade kompet och plötsligt gled det över i hetsigt snabb be-bop. Daniel Karlsson hängde på med flinka fingrar över elpianot, och bakom höll Johan Löfkrantz och Magnus Gran grytan kokande.
Efter den musikaliska uppvisningen drogs tempot ner, för att i extranumret "Oddjob" åter stegras.
Det tvivel på Daniel Karlssons musikaliska idéer som infann sig efter första set var skingrade efter andra halvan av konserten.
När väl inspirationen fanns på plats fick musiken den spänning som är nödvändig i friare former av jazz.
Så jobbar vi med nyheter