Efter 42 år som journalist på Gotlands Allehanda tackar Roland Olsson för sig. I går var det stort tårtkalas på redaktionen.
Roland kommer att synas i spalterna också i fortsättningen. Men då blir det bara på gutamål.
Roland Olsson gick på gymnasiet när han fick sina första texter publicerade i Gotlands Allehanda.
- Min farbror i Vamlingbo var full av historier om fartygsstrandningar som han hade fått höra från sin far och sin farfar. Han bad mig hjälpa honom att skriva ned dem och sedan skickade vi in berättelserna till Gotlands Allehanda.
På den vägen var det. Roland blev GA:s lokalkorrespondent på Sudret och skrev dagsverser och till slut undrade chefredaktören Torvald Lönnefalk om Roland inte skulle börja jobba på Gotlands Allehanda.
I september 1969 blev han volontär på redaktionen.
42 år senare kan Roland Olsson konstatera att reporterjobbet på många sätt är det samma då som nu.
- Journalistiken är den samma. Det är bara tekniken som har förändrats. Internet och digitala arkiv är en välsignelse för oss journalister, säger Roland.
- Gotland är ett begränsat område, men det har räckt till. I lokaltidningen har allting sin plats, också det som är lite småttigt. Det som händer nära är viktigt. Jag tror inte att lokaljournalistiken kommer att dö ut.
Roland Olsson kommer också efter sin pension att medverka i Gotlands Allehanda. Varannan vecka skriver han på gutamålssidorna. Och den som vill se Roland i verkliga livet kommer att få tillfälle till det också i fortsättningen: Teatersäsongen på Bottarveteatern är över. "Bigges bodi" har stängt för säsongen. Men eftersom publikintresset var stort funderar ensemblen på att återkomma med samma uppsättning under en kortare period nästa sommar.
Och dessförinnan blir det naturligtvis nyårsrevy på Rondo i Klinte.
Kommer du få svårt att få uppslag till revyn när du inte längre jobbar mitt i nyhetsflödet?
- Nej. Jag får ju fortfarande tidningen varje dag. Det finns faktiskt en fara i att man som journalist är mer insatt i saker och ting än vad folk i allmänhet är.