Själv säger hon att hon har burit in sten till stan.
Och förvisso, så är det.
Men det är inte vilka stenar som helst.
Man skulle kunna kalla dem ögonstenar, för blicken dras oundvikligen till dem och till ansiktet som tittar fram, man vill möta en blick eller en aning av ett leende eller bekymrad min som är frusen där i stenen.
Först ögat sen handen drar de till sig, stenarna som Åsa Ardin Kedja inte bara burit runt på utan med kritisk blick först valt ut sedan bearbetat för att hitta de där ansiktena.
Kalksten, sandsten och alabaster men aldrig granit på grund av att den är giftig och att man måste använda mask.
Och då kan det lika gärna vara när man inte ser något eftersom glasögonen immar igen, tycker hon.
-Då får man välja att svälja kalksten istället, slår hon fast och ler.
Det mesta av utställningen som visas fram till den 27 juni, har hon gjort efter att hon bestämde sig för att bära in lite sten till stan.
*
Det var strax innan jul.
Mycket och tungt arbete ligger bakom resultatet och en hel del av sin kraft hämtar hon i Sigvalde träsk varje morgon där hon tar en simtur. Varje dag förstummad över att hon är så gott som ensam om detta; att inte fler hittat detta ultimata sätt att börja en dag.
I utställningen som heter "Vänner i kalksten och alabaster" handlar bara om sten även om det finns både målningar och grafik med och så här beskriver hon den med sina egna ord:
"Min utställning handlar om vad som lever och döljer sig i stenen. Allteftersom tiden och livet försvagar kropp och armar så växer längtan att få se vad som bor i berget, i blocket och i stenen och som länge, länge väntat".
Det är första gången hon ställer ut på Galleri 5 och det beror inte på någon princip utan på att hon har sin egen ateljé hemma i Garda, en ateljé som hon gärna öppnar, förutsatt att man hör av sig först. Efter utställningen i Visby visar hon "Flygande mattor och farande skepp" i Garda under sommaren för den som är intresserad.