Kulturföreträdare hävdade att kulturen är det naturliga fjärde benet. Men det finns andra i den politiska kören som hävdar sitt "fjärde ben". Miljö och hållbar utveckling, jobb och sunda finanser för att ta några tunga exempel i sammanhanget.
Frågan är om kulturen ens kan ses som ett ben i politiken, en isolerad fråga. Snarare en fråga som skär genom alla politikområden. Kulturen är snarare jäst i degen eller en katalysator.
Betänk också att kulturen i alla tider följt människan. Sång, musik, dans, teater, konst - självklara uttryck för gemenskap.
Tänker på Muminfamiljen som räddades av en förbiflytande teater när de drabbats av en våldsam översvämning. Då får de höra att teater är det viktigaste i världen, för där visar man folk hur de kunde vara och vad de längtar efter att vara fast de inte törs.
Kultur lockar
Samma skulle väl kunna sägas om en förbiflytande bok eller ett konstverk. Eller att lugna ner sin upprördhet med klassisk musik eller dans. Kulturen gör något med människan som inte går att sätt pris på, men som ändå får en positiv ekonomisk effekt i förlängningen.
Kultur är således också en del av ekonomin i ett samhälle. Nästan fem procent i Sverige arbetar med kultur. Kultur lockar också till sig besökare som betyder intäkter.
Se några intressanta exempel på Gotland där kulturen sätter Gotland på kartan utan att pengar tas från den löpande kulturbudgeten: Körsbärsgården och Vamlingbo Prästgård på Sudret, Romateatern, Kultudralen i Visby och Bergmancentret på Fårö.
Kreativa satsningar vid sidan om kulturbudgeten. Vad säger det? Att människor tror på kulturens kraft i många dimensioner.
Var är taggarna?
En fråga som kan ställas på Gotland är varför kulturen så ofta är snäll och lättkonsumerad. Saknar taggar som rispar. Var finns den radikala kulturen idag? Den får vi leta efter, men den är angelägen att finna.
Den som retar och upprör. Som tvingar människor till ställningstagande och till nytänkande. Kulturen borde ta sitt ansvar för samhällsutvecklingen och inte bara glida med, med en teaterföreställning här och en konstutställning där.
Visst behöver medborgarna lyst, skönhet och avkoppling. Men också det som ifrågasätter och berör. Det som öppnar några av den mängd dörrar som finns inom oss för att ge plats för en ny känsla, en ny upptäckt.
Kulturskapandet och kulturkonsumerandet står också nära leken som är fri och kravlös och som därmed främjar fantasi och inlevelse.
För vilka människor vill vi ha i vårt samhälle? Den frågan ställdes på ett seminarium med den underbara rubriken "Barnets rätt till ett grönskande inre". Även vuxenvärldens inre kan behöva grönskas.