Pigge hotar med att han Àr osÀker pÄ om han ska fortsÀtta att driva företag pÄ ön. FrÄgan Àr vad Pigge egentligen hotar med. Menar han att han tÀnker flytta sina företag frÄn Gotland? Eller menar han lÀgga ned? Eller vad menar han?
Att företagare, direktörer och entreprenörer hotar med att lÀmna det dÀr som de brukar kalla "sandlÄdan" Àr numera ett urmodigt knep som praktiserades av storföretagare i vÄrt land pÄ 1990-talet.
Storföretagens direktörer skrek pÄ den tiden ut sin ilska över att politikerna inte förstod vad en toppdirektör var vÀrd och vad de betydde för Sveriges vÀl. De önskade sÀrskilda förmÄner och klagade pÄ de höga skatterna. Politikerna kontrade med att sÀga att storföretagen och deras direktörer försÄg sig med alltför stora förmÄner ÀndÄ och att det skadade vanligt folks syn pÄ rÀttvisa.
Storföretagen, med exempelvis jÀtten Ericssons vd Lars Ramqvist i spetsen, drev en kampanj dÀr han hotade med att 600 svenska toppdirektörer skulle lÀmna landet om inte politiker och folket förstod hur oumbÀrliga de var för landets ekonomi och framtida vÀlfÀrd.
Att 600 företagare och toppdirektörer skulle lÀmna lilla Sverige presenterades som en alarmerande samhÀllsfara. JÀtten Ericssons vd, Lars Ramqvist, flyttade till och med hela huvudkontoret till London. Det talades om massflykt av toppdirektörer och företag.
*
Men det visade sig ganska snart att allt var luft och tomt prat. Vem skulle plötsligt ta hand om 600 svenska företagare och toppdirektörer utomlands? Vem skulle anstĂ€lla dem? Det hela ebbade ut och betraktas nu som gamla barnsligheter som borde glömmas. NĂ„gra av de dĂ€r toppdirektörerna som skrek vĂ€rst, och hotade med att flytta hela företag utomlands, Ă€r nu inblandade i olika rĂ€ttsprocesser kring förfalskade fakturor och otrohet mot huvudman. Lyckan kommer och lyckan gĂ„r. Och jĂ€tteföretaget Ericsson flyttade huvudkontoret tillbaka till SverigeâŠ
SjÀlv har jag kommit och gÄtt i mÄnga Är pÄ den lilla ön FÄrö dÀr jag sitter och skriver. MÄnga gÄnger har jag varit förbannad pÄ andra hÀr ute. à tskilliga gÄnger har jag sagt - nu fÄr det vara nog. Hur kan jag vara sÄ inskrÀnkt att jag inte kan befria mig frÄn den hÀr ön, har jag frÄgat mig sjÀlv. Men jag Àr kvar.
Det som alltid övervÀger till den hÀr lilla ensliga öns fördel Àr allt som jag fÄtt och lÀrt av dem jag trÀffat hÀr ute. Det jag lÀrt mig Àr inte företagande eller entreprenörskap och sÄdant - utan det Àr nÄgot som jag kallar insikt och kultur. Det Àr inte kulturen dÀr ute i stora vÀrlden utan det Àr den lilla vardagens kultur och insikter - mÀnniskor emellan.
HÀr pÄ FÄrö finns ocksÄ toppdirektörer och storföretagare, tror jag, men de sÀger inte sÄ mycket pÄ en sÄdan hÀr liten plÀtt. De Àr mer Àn nöjda om de kan fÄ en egen orörd talldunge för sig sjÀlva och bygga en villa. De deltar inte i öns nÀringsliv eller brÄkar med myndigheterna i Visby och de kommer hit ut efter midsommar och försvinner i början av augusti. Resten av Äret Àr det tyst och stilla.
*
Men det hĂ€r kan Ă€ndras snabbt. Den kan vara en tidsfrĂ„ga, eller bara ett tillfĂ€lle, som avgör nĂ€r den förste superentreprenören upptĂ€cker lilla FĂ„rö och vi fĂ„r se de första stora kryssningsfartygen ankra upp inne i SudersandsvikenâŠ
DÀrför vet jag vet inte om jag ska skratta eller grÄta nÀr Pigge hotar med att sluta som turistentreprenör i Visby. Kanske kan Pigge kan tÀnka sig att flytta sina företag hit ut till lilla ön FÄrö istÀllet - om han nu menar allvar med att sluta som företagare pÄ stora ön Gotland?