Annorlunda bok om förlorande kvinnor
Det är vinnarnas historia som skrivs. Förlorarna får i bästa fall en undanskymd plats. Förlorande kvinnor syns än mindre än förlorande män. I boken "Otakt med tiden" av Sif Bokholm, tas en del av dessa kvinnor fram i rampljuset.
Sif Bokholm funderar över dessa frågor och har letat i protokoll och andra dokument för att kunna belysa dem.
Nästan alla dessa kvinnor kom från borgerliga miljöer. Den mest framträdande av dessa var Annie Åkerhielm som trots att hon själv var skribent, tyckte att kvinnans plats var i hemmet och att kvinnor inte skulle få rösta. Hon tänkte taktiskt att vänsterns kvinnor var fler än de borgerliga. Med allmän rösträtt för kvinnor skulle socialismen segra.
Hitler vattendelare
En annan av de mer framträdande motståndarna var Cecilia Milnow, som var aktiv i ideella föreningar. När kvinnorörelsen gick åt vänster, reagerade Milnow med att gå åt höger.
Åkerhielm och Milnow strävade även för ett ökat försvar innan och i skuggan av första världskriget.
Milnow blir mer försiktig när rapporterna om de stora förlusterna i människoliv når Sverige och hon tar också tidigt avstånd från den politik som Adolf Hitler senare visar fram i Tyskland.
Åkerhielm däremot ser Hitler som den starke mannen som ska frälsa det germanska folket från kommunisterna och hon förblir Hitlervänlig under resten av sitt liv. Man kan se en vattendelare just vid nazismen. Några sätter sitt hopp till Hitler, medan andra följer den mer antinazistiska politik som högerpartiet valde.
Gotländskt perspektiv
Ur gotländsk perspektiv kan man under de första decennierna av 1900-talet se två kvinnor skymta förbi. Hotellägarinnan Wilhelmina Skoogh med anor från Fårö, tyckte det var märkligt att hennes manliga anställda hade rösträtt men inte hon själv som var deras chef. Hon var inte emot rösträtt men vill förbehålla den till dem som arbetade.
Den andra var skolföreståndarinnan Ida Norrby som bodde på Gotland under några barndomsår.
Det är en annorlunda bok om förlorande kvinnor som nu får synas lite mer. Det kan vi unna dem.
Så jobbar vi med nyheter