Anarkistisk berättar- glädje och högt tempo

Om man petar på någon en gång är det roligt. Om man petar en gång till är det också ganska roligt. Tredje gången börjar någon att bli arg och sjätte gången är det bara tjatigt.
Men vad en sann humorist vet är att man måste vara lite ihärdig. Efter sjunde gången börjar det bli roligt igen. För att inte tala om sjuttonde. Sjuttionde gången är det så tjatigt, så irriterande och så outhärdligt att det är riktigt, riktigt, riktigt roligt.
Just denna upprepnings-, tjat- och irritationshumor har gjort "Svampbob Fyrkant" till 00-talets största animerade tv-succé, och just den humorn utforskas, om än mindre sjövilt, i "Det regnar köttbullar". Filmen präglas av skön, anarkistisk berättarglädje och ett högt tempo som borde förena alla generationer i salongen.
Som helhet känns "Det regnar köttbullar" som en aptitretare inför den kommande "Toy story 3". Som Pixar light, och en lätt Pixarfilm är ändå tyngre än det allra mesta i genren.