En ängel till låns
Hej älskade du. Hör du mig?
Kommer du ihåg när vi bodde i ditt sommarhus i Visby som slutade med att vi blev riktigt packade och trillade av våra cyklar?
Kommer du ihåg när vi var 10 år och lekte med dockor i smyg för att det egentligen var för töntigt?
Kommer du ihåg alla våra bråk som alltid slutade med ett stort hysteriskt skrattanfall?
Kommer du ihåg vilken kalabalik det blev när dina föräldrar kom på oss när vi tjuvrökt?
Kommer du ihåg den kvällen när vi skjutsade runt varandra i en kundvagn på Östercentrum, du vet då när du råkade tappa vagnen och vi körde in i en bil så larmet gick?
Kommer du ihåg våra mysiga frukostpicknickar i Almedalen?
Kommer du ihåg hur vi brukade svära åt cancern för att den höll på att ta ditt liv ifrån dig?
Kommer du ihåg när vi stod i nästan tre hela timmar och velade över vilka glassmaker vi skulle välja på Glassmagasinet?
Kommer du ihåg när vi köpte våra matchande oufits på Bikbok?
Kommer du ihåg hur du tappade allt ditt hår och du skämdes så mycket och jag rakade av mitt med och vi skrattade och grät över hur fula vi var?
Kommer du ihåg hur fort vi bestämde oss för att flytta till Visby tillsammans efter första gången vi varit där?
Kommer du ihåg alla gånger lärarna kastade ut oss på grund av våra skrattanfall?
Kommer du ihåg hur dina föräldrar burkade kalla mig deras ”extra-dotter” för att jag spenderade så mycket tid hos er?
Kommer du ihåg hur jag brukade sova hos dig på sjukhuset när det närmade sig slutet?
Kommer du ihåg? Jag tänker på dig varje dag, allt runt omkring mig påminner mig om dig. Jag tänker på hur obeskrivligt mycket jag hatar cancern som tog dig ifrån mig. Vi skulle ju vara bästa vänner för evigt och lite till. Du är fortfarande min bästa vän, och du kommer alltid att vara det. Ingen annan förstod mig så bra som du. Jag saknar dig så mycket, det sticker i bröstet och tårarna forsar ner för mina kinder. Du var precis som mamma säger, en ängel till låns.