Äkta fåröbo - för en dag
En äkta fåröbo ska också kunna bevisa sin härkomst genom genetisk analys - annars inte fåröbo. En äkta fåröbo ligger inte heller på badstranden och ska kunna klä av sig och visa att han är helvit nedanför skjortkragen.
Det tuffaste en fåröbo kan göra är att delta i livsfarliga sjöräddningsuppdrag. Det ger mest ära och respekt. På 1800-talet var fåröborna, här längst ute i nordost, kända för att ro ut i full storm för att rädda sjömän från fartyg som strandat på det dödsbringande Salvorevet mellan Fårö och Gotska sandön.
Sjöräddarnas enkla utrustning och deras båt Skärsände från 1891 finns idag i Sjöräddningsmuseet i Ekeviken. Varje helg under sommaren står en tvättäkta fåröbo där inne i museet, beredd att berätta om ärofulla bragder på havet.
En äkta fåröbo ska kunna peka ut sina förfäder som besättningsmän på den gamla livräddningsbåten. Han ska också kunna visa på farfars far med medalj från drottning Victoria i England och hur många fartyg och sjömän som farfars far var med om att rädda. En roddare på livräddningsbåten fick på 1800-talet fem kronor i arvode för ett livsfarligt uppdrag som kunde ta flera dagar. Det var andra tider det, säger dagens fåröbor.
*
En dag i sommar kom Ove Gustavsson från Gåsemora upp till mig på Skär och frågade om jag kunde stå en dag i Sjöräddningsmuseet och berätta för turisterna om fåröbornas bragder. Alla ordinarie fåröbor var upptagna just den dagen.
Ove Gustavsson kunde likaväl ha kommit för att ge mig Patriotiska Sällskapets stora medalj. Förstå nu det här rätt, bästa läsare. Att utses till att stå i Sjöräddningsmuseet och berätta för turisterna om fåröbornas bragder kräver att man kan uppträda som en äkta fåröbo, inbillar jag mig. Man vill inte bli avslöjad som en pratglad turist och stand-in i den situationen.
Jag provade lämpliga kläder på morgonen, men inte shorts och sandaler, givetvis. Jag frågade min gode vän Karl Ekman om råd. Hans farfar var med i en av de mest dramatiska sjöräddningarna i fåröbornas historia. Det var år 1899 när finska barkskeppet Helios gick på utanför Fårö fyr. Jag frågade Karl Ekman om vilka skor som passade och jag visade ett par utslitna svarta med stänk av Falu rödfärg.
- Det blir bra, sa Karl.
- Ja, turisterna kan ta det för stänk av sälblod. De allra tuffaste fåröborna förr i tiden var ju kända för att jaga säl långt ute till havs, sa jag.
Min dag i Sjöräddningsmuseet gick bra. Joe Nordberg kom för att kolla. Han tillhör den tuffaste sjöräddarsläkten här ute. Själv finns han med som liten sork på ett gammalt foto i museet tillsammans med sin farfars far, Johannes Nordberg, som fick medalj från drottning Victoria i England när besättningen på fartyget York City räddades från Salvorevet år 1887.
- Du kan nog ljuga ihop ett och annat för turisterna, sa Joe Nordberg.
Jag tog det som godkänt betyg.
*
Jag tror också att min sävliga norrländska dialekt, kryddad med några fåröiska diftonger och några hårda konsonanter på rätt ställe, gjorde att flera tog mig för en tvättäkta fåröbo den här dagen.
Turister frågar ofta fåröbor om var de bor på ön. Det vanligaste är att fråga om var Ingmar Bergman bor. Jag sa att jag bor i en liten strandbod ute vid Skärsände.
Alla turister såg ju att den gamla livräddningsbåten i museet heter Skärsände och att livräddningsstationen låg vid Skärsände och att de tuffaste fåröborna kommer från Skär.
Saken var klar för alla, tror jag. Min identitet som äkta fåröbo bör ha varit bortom allt tvivel den dagen.
Så jobbar vi med nyheter