Ajkboar - om liv och människor i Eke
I juletid år 1965 presenterade Karl H Andersson sin bok om Eke socken.40 år senare följer Torgny O. Andersson sin pappa i spåren. I lördags presenterade han boken "Ajkboar - om bygden, människorna och livsvillkoren i Eke under 500 år".
Men hembygdsföreningen är märkligt nog desto större och samlar 140 medlemmar!
En av de mest aktiva här är Torgny O. Andersson - före detta byggnadsinspektör, men på senare år främst verksam som hembygdsforskare med en fil mag i arkeologi. Genom hans försorg kan Eke hembygdsförening nu ge ut sockenboken "Ajkboar - om bygden, människorna och livsvillkoren i Eke under 500 år".
Tack vare Torgny Andersson och hans pappa Karl O Andersson har lilla Eke blivit en av de mest väldokumenterade socknarna på Gotland. Karl H skrev på sin tid ut en lång rad berättelser och tidningsartiklar om människor i Eke och 1965 gav han ut sin sockenbok.
Torgny följde sin pappa i spåren. Han jobbade som byggnadsinspektör, men var nyfiken på det som fanns i markerna i hans hemsocken utbildade sig därför till arkeolog på distans under 70-talet. Sedan dess har Torgny Andersson givit ut en lång rad skrifter om Eke socken. Torgny har framför allt intresserat sig för socknens tidiga historia och år 2000 gav han ut boken "Eke sockens förhistoria".
Den nya sockenboken "Ajkboar" tar vid ungefär där den förra boken slutade.
Det var en ovanligt gedigen sockenbok som presenterades för eke-borna vid ett litet "release-party" på Ekegården i lördags; Ett bokverk på 1,3 kilo och 387 sidor som skildrar sockenlivet ur många olika perspektiv.
- Den här boken är ett kulturarv, en gåva till dagens ekebor och kommade generationer, summerade Jan Malmstedt från Kulturhistoriska bokförlaget i Stockholm.
Halva sockenboken beskriver de tio gårdarna i Eke och alla parter som hör till dem. Dessa gårdar och de som har bott här beskrevs också i den gamla sockenboken, men Torgny Andersson har gått mer systematiskt till väga och fått med fler namn. På alla gårdar har Torgny lyckats dokumentera ägare ända sedan 1500-talet. Tack vare gamla pergamentsrullar som bevarats i socknen kan han i några fall gå ännu längre tillbaka i tiden.
I den andra halvan av boken berättar Torgny Andersson om företeelser och människoöden i den här socknen. Han berättar om det laga skiftet och hur det kom att påverka bebyggelsen här och han berättar om stranden och strandbruket, om skolan, sädesmagasinen och tröskbolagen.
Men framför allt berättar han om människorna.
En genomgång av antalet födda och döda i socknen år för år blir intressant läsning när den kompletteras med kommentarer om vilka år som smittkoppor och andra sjukdomar grasserade häromkring. När dödstalet år 1698 plötsligt stiger till hela 21 personer så kan Torgny berätta att detta förmodligen hängde samman med en våg av dysenteri som slog hårt mot en befolkning som redan var försvagad av den missväxt och hungersnöd som drabbat Gotland under de här åren.
Vi får ansikten på några av de som avled till följd av hungersnöden Eke 1698, några var storbönder, andra var namnlösa tiggarbarn. I Petsarvekvior hittades en pojke och en flicka under snön den här vintern.
Ett annat människoöde som lyfts fram i boken är sjömannen Anders Nyström, som på 1850-talet mönstrar av och blir guldgrävare i Kalifornien. Torgny Andersson publicerar de brev som Anders Nyström (senare Ardrew Newstream) sände hem till Eke. Det är berättelsen om uppgång och fall, för det går bra för Anders till en början. Han gjorde sig en förmögenhet på sitt guldgräveri, men pengarna investerades i värdelösa silvergruvor i Klippiga bergen, och i sista brevet hem till Eke har han blivit en ganska fattig man som sällat sig till metodisterna. Brevet är till stora delar en predikan om vikten av att inte bara samla rikedomar i denna wärlden.
Präster och lärare, landstingsmän och båtsmän, berättas det om i "Ajkboar", men Torgny Andersson har också ett kapitel om fattigfolket.
- Det tror jag inte finns med i någon annan sockenbok, det är svårt att skriva om fattigfolk, eftersom det finns så litet skrivet om dem, säger Torgny Andersson.
Ett gediget verk alltså, inte minst med tanke på att Torgny Andersson också har lagt sig vinn om att lämna källhänvisningar till de uppgifter som han presenterar. Och detta är ändå bara ett urval av all det material som Torgny har tagit fram om livet i Eke.
- Jag har säkert tusen sidor till, men att publicera allt detta skulle nog bara trötta ut folk.
Men kan du efter alla dessa år med forskning om Eke socken urskilja något som kännetecknar dina "ajkboar"?
- Nej. De har nog varit som gotlänningar i allmänhet. Men tidsmässigt har det varierat: Under vikingatiden var de fulla av initiativkraft, men på 1600-talet blev de totalt nedtryckta.
"Ajkboar" har givits ut av Kulturhistoriska bokförlaget i Stockholm.
Så jobbar vi med nyheter