Agnes och Linnéa vill inte ge upp sitt teaterprojekt i Zambia
Det som skiljer sig något är kanske deras idé, att resa till Zambia för att under tre veckor där arbeta med teater på ett barnhem tillsammans med barn som förlorat sina föräldrar i hiv/aids.
*
I Zambia är ungefär var femte invånare drabbad av sjukdomen som dödar 200 människor varje dag. Ungefär hälften av alla barn under 15 år är föräldralösa på grund av epidemin.
En annan verklighet i en annan del av världen.
- Barnhemmet stöds av bland andra Klinteskolan och Solbergaskolan genom Frälsningsarméns GotZam-projekt och vi har använt oss av deras kontakter men vill göra det här som eget projekt utan knytning till någon annan, berättar Agnes och Linnéa.
Deras dröm började konkretiseras i maj och de har förarbetat resan sedan dess. Men nu på höstkanten, när de tyckte att det mesta började bli klart, stötte de på patrull.
*
Skolan kunde inte godkänna projektet eftersom det handlar om vem som har ansvar för flickorna under vistelsen i Zambia. Man får heller inte bekosta sina skolarbeten själv, även om det bara handlar om resan.
- Vi tycker att vårt projekt är perfekt, vi s ka använda oss av det vi lärt oss på utbildningen för att lära oss mer om en annan kultur. När vi kommer hem ska vi erbjuda gotlänningarna föreläsningar där vi delar med oss av våra erfarenheter. Ett av skolans uppdrag är att bekämpa fördomar med hjälp av kunskap och det här känns som ett viktigt projekt, förklarar Linnéa Klöfvermark.
Men tjejerna förstår att regelverket gör det svårt för skolan att godkänna projektet. Men just därför vill de lyfta frågan till debatt, för att man ska se över om inte reglerna går att ändra.
- Även om det inte hjälper oss så kanske det gör det lättare för andra elever i framtiden som vill samma sak.
Deras grundinställning är att kreativa idéer och höga ambitioner ska uppmuntras, inte stoppas.
- Vi vill absolut inte ta någon strid med någon, vare sig skolan eller någon person, vi tycker bara att det är konstigt att reglerna motarbetar såna här goda idéer, säger Agnes Hallberg.
Men om något skulle hända er då?
- Ja, det är ju det. Men samtidigt är det lika farligt att gå ut på gatan här i Visby. Och vi ska ju bara vara på barnhemmet som är en trygg plats, förklarar Agnes.
- Skolan borde kunna ordna ett skyddsnät i form av någon sorts organisation för detta, något som gör det möjligt för elever att göra sina projekt ute i världen, tillägger Linnéa.
*
Hur det än går med resan har Agnes och Linnéa redan lärt sig massor om projektarbete. De har en plan för hur de ska finansiera resan genom föreläsningar vid hemkomsten.
De har också inlett arbetet med att starta en kulturförening för att kunna söka bidrag och sponsorer, något som de inte kan göra i skolans namn.
- I och med att vi fick veta väldigt sent om det här med ansvarsfrågan och att skolan inte kunde godkänna resan, har vår planering helt ändrats. I värsta fall kan själva för- och efterarbetet bli vårt projektarbete så vi behöver inte tänka om från noll, men vår ambition är fortfarande att vi ska komma iväg, säger de.
*
Ursprungsplanen var att resa i slutet av november och det hoppas de ännu kunna göra. Alla kontakter är klara och de är välkomna till barnhemmet Arteco utanför gruvstaden Kabwe i centrala Zambia. De har pratat med en svensk volontär som arbetat där och nu bor i landet.
- Allt som fattas är att beställa resan.
Så jobbar vi med nyheter