Magnus Ihreskog: När jag hör den låten ligger jag fortfarande i gräset

Det kom ett meddelande från förr, det gör det ibland. Det förflutna har aldrig varit så lättillgängligt som nu. Ett knapptryck och du kan vara på en helt annan plats i en annan tid. 

Det kom ett meddelande, jag var oförberedd, hur kunde jag vara annat; ”kommer du ihåg den här?”. 

En Youtube-länk, Greg Kihn Band, ”Jeopardy”. 

Visst är det märkligt men musik är den billigaste biljetten för resor, kanske inte till andra världsdelar men till andra epoker. För visst mindes jag, den låg på listorna, har den faktiskt som vinylsingel, länge sedan spelad. 

Jag mindes annat också. Plötsligt var jag där igen, ett tält på en camping, Villa Franca och Tirnave, det var Tjobba och jag, Patrik och några till, Magnus, det var sommar, när jag tänker bakåt var det alltid sommar. 

Vilka var vi då? Ynglingar med framtiden för oss, det var…83…så länge sedan, time flies, som man säger. 

Vi var på väg ut i livet. I dag vet jag hur det gick, för mig, oss. Det gick bra. Men när jag ser foton som jag så klart letat fram ser jag...ja, vad ser jag? 

Jag ser människor, de som var vi, som jag skulle vilja ge en kram. Så oförstörda av livet, vi som tyckte att vi visste så mycket. 

Förbereda dem för allt som skulle komma. All svärta, all smärta, det som också är att vara människa. Även om det som sagt kom att gå bra. 

Jag spelade den flera gånger, ”Where were you when I needed you”, ett one hit wonder, en av alla låtar som tillhör soundtracket of my life. ”I want some jeopardy, baby”.

Jag var där igen…jag fick mitt första journalistjobb, körde en gul Corolla, jag blev kär, tänk all kärlek genom livet som formar dem vi blir, är. Allt annat som formar oss som människor; varje steg, varje möte. 

Och nu: Jag ligger i gräset, utanför tältet, januarimånad nu men hos mig är det sommar, solvarm yoghurt till frukost, torrt bröd, räkost i tub, ser på himlen, molnen som driver…nä, jag minns inga moln men jag tänker mig det, att de drev med vinden. 

Bekymmerslöst, i väntan på vadå? 

”Sigge kan man minnas vad man har känt, när bara minnen finns kvar” frågar sig Olle Adolphson i sin sång ”Sigge Skoog”. 

”Jo visst var det så man minns det fast på nåt annat sätt, man minns aldrig rätt”. Och så som han sjunger är det väl. Man minns aldrig rätt, men ibland är det vackert nog ändå. 

Som där i tältet om sommaren, ”I want some jeopardy, baby”, kanske har jag alltid legat där, här, i gräset.