Inget program blir någonsin så betydelsefullt

Det är precis 25 år sedan lördagsunderhållningen Tipsextra lade ner. Inget program blir någonsin så betydelsefullt igen, skriver Magnus Ihreskog.

Foto:

Krönika2020-03-28 07:02
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Under Tipsextra-åren gick jag från saft till starköl, från mammas Flygande Jacob efter slutsignalen till hämtcapricciosa med polarna. Jag tänker på Tipsextra en stund för jag måste tänka på något annat.

Läktarsorlet från Elland Road eller Upton Park är en lika stor del av min uppväxts soundtrack som Supertramp och Sweet.

Som liten brukade jag rita av målen. Jag har ännu ett ritblock i mina gömmer fyllt av sportteckningar. Newcastle mot Ipswich, 1-0 på nick, snabbt in i pojkrummet för att få spelarna på rätt plats och så en pil för att förtydliga bollens bana.

Trots att jag aldrig varit särskilt intresserad av fotboll, däremot av idrott i stort, satt jag ändå där praktiskt taget varje lördagseftermiddag under främst tonåren, alltid lika spänd inför vad som skulle visas.

I början annonserades inte matchen i förväg, allt för att undvika svensk reklam på arenan. Klockan 15 fick man svaret, då dök Leif Larsson upp i rutan och meddelade: Southampton mot Stoke.

Ibland var det så överjävligt väder att den tänkta tv-matchen ställdes in, då visades något gammalt från arkivet. Det gick lika bra det.

Du som inte var med på den tiden förstår inte hur stort det var. Det var en tid då ingen idrott visades på tv över huvud taget. Som nu alltså, i corona-tider. Ingenting. Sporttablån tom. Förutom alltså vid avspark i England varje lördag under vinterhalvåret.

Det var då, med start 1969, svenskarna fick sina favoritlag. Själv håller jag på inget och alla men jag älskar att läsa tabellerna, det är en billig resa genom England.

Tipsextra var leriga straffområden och regn från sidan. Mamma kunde inte förstå att Leeds spelade i helvitt. De blev ju så smutsiga!

Det var pling i rutan, polisonger stora som lövbiffar, långt hår och inga tatueringar, det var grabbarna från bygden som gillade att svinga en pint och hette coola namn som George Best, Colin Bell, Gordon Banks och Alan Ball. 

Det sista namnet var hur kul som helst, inte förstod den lille gossen som var jag att Ball uttalades ”Båål”.

Den 18 mars 1995 sändes den sista Tipsextramatchen i svensk tv, Blackburn-Chelsea, det är på veckan när 25 år sedan. Därefter tog fyran över en tid, kallade det Tipslördag men det blev aldrig detsamma, magin var bruten när alla dessa kanaler dök upp.

När det som nyss går att se all världens ligor hela tiden finns inget längre att längta till. Inga mytiska rum. Det är för stora pengar, för mycket industri, botoxplaner som aldrig slits. Men så ser jag heller aldrig några matcher längre.

I dag tänder vi ett ljus och ritar en teckning för en tid som aldrig kommer åter, ser på helgmålsringningen och hämtar en pizza. Ingen programserie kommer någonsin igen vara så betydelsefull som Tipsextra var. Nåja.