Vi grubblar ocksĂ„ bara pĂ„ vilken glass vi ska vĂ€lja och vad vi ska grilla och nĂ€r algerna kommer. Inte en tanke pĂ„ bilförsĂ€kringen, avfrosta frysen eller putsa fönster. Det Ă€r kanske det som menas med det dĂ€r uttrycket âmagiska Gotlandâ.
Samma kĂ€nsla infinner sig nĂ€r vi beger oss in till Ăstercentrum och finner ett coronaglest myller av mĂ€nniskor som strosar lĂ„ngsamt och hojtar till varandra pĂ„ skĂ„nska och göteborgska och de Ă€r sĂ„ himla glada för de Ă€r pĂ„ semester och utanför systemet spelar ett skramligt band och jag blundar igen och simsalabim Ă€r jag ocksĂ„ pĂ„ semester, fast hemma.
Det hÀr Àr ju inget nytt och jag har nog skrivit om det förut, men sÄ slog det mig varför den hÀr kÀnslan Àr sÄ bekant. Jag vÀxte upp i ett samhÀlle i VÀsterbotten med 2 000 invÄnare, en kyrka, tvÄ mataffÀrer, en blomsteraffÀr, en optiker. Framför allt fanns det ett havsbad med lÄnggrund strand, camping, swimmingpool och vattenrutschkanor och minigolfbana och pizzeria och nattklubb.
Varje sommar fördubblades antalet mÀnniskor, och de som tillkom var turister. Jag och mina kompisar cyklade ner till campingen varje dag under sommarlovet. NÀr vi inte badade stod vi och hÀngde. Vid minigolfen. Vid glasskiosken. Vid poolen. Vi insöp den atmosfÀr som uppstÄr i en Àkta turistort, dÀr all verksamhet Àr inriktad pÄ att leverera de varor och den service som turisterna vill ha. Jag tror att vi var stolta ocksÄ över att alla de hÀr mÀnniskorna hade valt vÄrt lilla samhÀlle för att tillbringa Ärets finaste tid. TÀnk att de betalade sÄ mycket bara för att fÄ bo en vecka hos oss. Det mÄste ju betyda att det vi hade var nÄgot bra.
Att bo pÄ Gotland Àr som att bo i Byske, fast mycket större. Men kÀnslan nÀr sÀsongen drar igÄng Àr densamma. Ska jordgubbarna hinna mogna i tid. Ska det bli sol. Ska de bli nöjda och glada, de hÀr frÀmlingarna som valt att bo hemma hos oss i en vecka.
Det Àr den dÀr kÀnslan vi jagar hela tiden nÀr vi flyger till fjÀrran land och betalar en mÄnadslön eller tvÄ för att kunna koppla av. Egentligen spelar det ju ingen roll om grillspetten serveras pÄ Stora torget eller pÄ Kreta. Egentligen hÀnger vÀl förmÄgan att koppla av inte alls ihop med det geografiska avstÄndet till hemorten, utan till vÄr förmÄga att lÄtsas. Bara blunda och sÀg de magiska orden. Abra kadabra, sim salabim.