När jag gjorde lumpen på A 6 i Jönköping var jag i tidigt 80-tal under tre månader förlagd till Östersund för utbildning till stabsassistent.
Jag vet inte riktigt vad en sådan gör. Jag visste det hjälpligt då, nu är det glömt.
Vi var bassar från alla samtliga artilleriregementen i landet som genomgick denna utbildning. Bland annat en kille från Tärnaby.
När jag om helgerna fick flyga till Jönköping för att sedan ta hyrbil hem till småländska höglandet tog han bilen hela vägen. Det är 40 mil.
Ingen match tyckte han, för han hade ju en flickvän halvvägs hem att kvarta hos.
Det är märkligt det där med avstånd. Hur något som är långt för vissa är kort för andra. Ofta är det till exempel längre från stad till landsbygd än från landsbygd till stad.
För en Burgsviksbo är det ingen match att ta bilen till Visby men för en Visbybo, nja, då krävs det stundom långelig planering.
Sedan jag bosatte mig på Gotland för drygt 30 år sedan har jag ofta funderat på just det där med avstånden. Att saker och ting på ön tycks ligga såväl långt bort som nära.
Helgen som gick hade helagotland rubriker om Den Stora Evenemangskrocken. Fåröfestivalen och marknaden i Hemse samma dag. Hur skulle det gå!
Mellan Fårö och Hemse är det tio mil, drygt. Det som vanligtvis är långt ansågs plötsligt nära.
Om vi flyttar oss till fastlandet är det lika långt, omkring tio mil, mellan Oskarshamn och Vetlanda. Trots att jag levt stora delar av mitt liv i den delen av världen har jag aldrig upplevt att begivenheter i dessa städer krockat.
Och ska man 16 mil från Oskarshamn, ja, då kommer man till såväl Linköping som Karlskrona.
Detta apropå att det om somrarna kallas krock när det samma kväll hålls konserter i såväl Burgsvik som på Fårö, 160 kilometer bort.
Gotland är helt enkelt både litet och stort.
Samtidigt som jag skriver att det tar emot för en stadsbo, vilket jag är, att köra långt ut på landsbygden så händer det att det händer, så att säga. Bara över dagen, mil efter mil till någon soft restaurang, kanske, och sedan tillbaka.
Det sker aldrig i Småland, i oskarshamnstrakten där jag har mitt sommarhus, att jag fräser iväg mångmiltals för en promenad och en tallrik.
Men så blir det kanske med det avgränsade område som en ö innebär. Saker, ting, evenemang och begivenheter upplevs ske på samma plats även om det är många timmar och mil emellan.
Jobbiga mil att ta sig ibland, lättvindiga lika ofta.