SkrÀmseltrummorna dunkar. En farligare variant av ett redan farligt virus Àr budskapet. I sjÀlva verket talar det mesta för motsatsen. Men det senare vill ingen höra. Det verkar som om vi mÀnniskor gillar att bli uppskrÀmda. För att inte tala om hur begeistrade media Àr av att skrÀmma oss.
Men att jag sĂ€ger sĂ„ beror det vĂ€l pĂ„ att jag inte Ă€r tillrĂ€ckligt krismedveten. Och det Ă€r i allra högsta grad politiskt korrekt att vara krismedveten. Men, handen pĂ„ hjĂ€rtat, hur kul Ă€r det att gĂ„ omkring och vara krismedveten? Men ârĂ€dslans diktaturâ Ă€r mycket kraftfull.
PĂ„ tal om skrĂ€msel â jag hörde att man framöver ska kunna rubricera Ă€nnu fler brott som terroristbrott. Det ska ses som ett âled i kampen mot terrorismenâ. Men konsekvensen blir den rakt motsatta. Ă terigen en seger för terroristerna! De vill att vi ska se dem som farliga. De vill ha uppmĂ€rksamhet. De vill dominera i nyhetsflödet. Och allt detta bjuder vi dem frikostigt pĂ„.
Att fler gĂ€rningar fĂ„ rubriken terroristbrott Ă€r en vĂ„t dröm för terroristerna. HĂ„rdare straff Ă€r nĂ€sta vĂ„ta dröm. Barnamördaren pĂ„ Drottninggatan i Stockholm lĂ€r ha uttryckt missnöje med att Sverige inte har dödsstraff â det hade varit det ultimata för honom att pĂ„ sĂ„ sĂ€tt bli odödlig martyr i paradiset. Hade hans vidriga brott i stĂ€llet rubricerats som âbarnamordâ (vilket i sak hade varit helt korrekt) hade passagen till paradiset blivit betydligt trĂ€ngre för honom.
Det Ă€r alltsĂ„ kontraproduktivt att behandla dessa terrorister med denna exklusivitet och dĂ€rmed skĂ€nka dem en upphöjd status. Behandla dem i stĂ€llet som âvanligaâ kriminella av den vĂ€rsta sorten. Liknande resonemang kan appliceras pĂ„ modetrenden att klassa alltfler brott som âhatbrottâ. Hur ska man dĂ„ se pĂ„ brott som inte Ă€r âhatbrottâ? Ăr det kanske âkĂ€rleksbrottâ?
Jag reste för övrigt runt lite i BohuslĂ€n i november. Var och varannan hembygdsförening har dĂ€r lyckats iordningstĂ€lla en nĂ„gorlunda pampig kallbadsanlĂ€ggning (med bastu). NĂ„got liknande i Visby? FrĂ„gan â liksom hela den nödvĂ€ndiga omdaningen av hamnomrĂ„det â har stötts och blötts i Ă„ratal. Inget hĂ€nder! Varför Ă€r det sĂ„ förtvivlat svĂ„rt att fĂ„ nĂ„got gjort hĂ€r pĂ„ ön?
Det Àr inte utan att man drömmer om en beslutskraftig sossepamp frÄn 1950-talet! Han hade inte brytt sig om PBL, MB, LOU eller andra liknande framstegsfientliga pÄfund. Han hade sett till att det var fart i verkstaden. Precis det vi behöver hÀr och nu!