Det här är pandemin vi aldrig blir av med

Magnus Ihreskog tycker att det mesta är för mycket, för stort och för fort. Som vanligt.

Magnus Ihreskog

Magnus Ihreskog

Foto:

Krönika2021-09-26 09:10
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det sägs att pandemin är över men det är den inte. Den börjar lätta möjligen, men en ytterligare våg är att räkna med och sedan en till och därefter ännu en. Och en till.

Lite andhämtning nu förvisso innan det drar igång igen till våren. Det är ett tydligt scenario från de senaste åren.

Vaccin? Hjälper inte. Husbilarna tar över ändå.

I somras var husbilspandemin på Gotland tydlig, gick inte att skydda sig från, hjälpte inte att tvätta händer eller ens att söka sig till förmodad ensamhet i skogen för där var man aldrig ensam. Vart man kom hade en vit låda gjort skogen ful. Har egentligen inget emot dem...men varför så många?

Rubelstore kommer äntligen till Gotland. Precis vad vi behöver!

Körde google translate från franska, känns opålitligt: ”Murphy lagen om maximal rövhål blev inblandad”.

Nu när helagotland.se har en egen podcast känns det extra viktigt att påminna om följande: Poddar finns där poddar finns.

I augusti, på Fåröfärjan, oförglömligt minne. Chauffören till en av alla bilar med hus fick feeling och började plötsligt backa för att byta fil, blev istället stående på tvären – tvärs över två filer. Färjepersonalen sa några noggrant valda ord i högtalarna. Ja, det har förstås inget med husbilarna i sig att göra, mer den enskilde som satt bakom ratten. Men många är de, panikkänsla på sommar-Gotland och en bävan för nästa pandemivåg.

Den där popup-reklamen som hela tiden, HELA TIDEN, dyker upp på alla skärmar fungerar verkligen. Den hjälper mig att förstå vilka irriterande företag som ska väljas bort.

Det är kollektiv Tourettes. Har du bakat? När det bjuds på köpebröd måste, MÅSTE, någon bara säga: Har du bakat?

Alla dessa rubriker, jo, jag är själv del av det. Alla debatter, allt politiserande, alla skapade sensationer, allt lösryckt, allt som bara pågår hela tiden, alla kommentarer, allt som uppenbart måste kommenteras, alla frågor som slängs ut utan att själva försöka hitta svaret, all information som inte går att stänga av, stenåldershjärnan som inte orkar mer, ORKAR INTE MER, som att gå en Golgata-vandring är det, kantad av människor som stojar och skriker och vrålar i ens öron…när det enda jag längtar till är lugn och tystnad.

Det blåser, det är väder, vi förstår hur små vi människor är och vilka krafter det finns. Havet när det störtar mot land. Skärpan i luften, för bara två månader sedan stånkade vi åt värmen. Allt är som det alltid varit.