På bara fyra år har antalet medlemmar i Feel Good vuxit från en handfull till över 60.
– Jag kände att det saknades en kör i Visby för dem som längtat efter att få sjunga, men inte var så vana, säger körens ledare Sara Boström.
Hon har i allra högsta grad märkt det stora intresset, och i Feel Good-kören får alla vara med.
– Det är en vild blandning, från de som aldrig har tagit en ton till de som faktiskt är vana, säger Sara Boström och berättar att det kommer någon ny varje onsdagskväll till Visborgskyrkan.
Att se glädjen i deras ögon ger Sara massor av energi. Men den delar hon snabbt med sig av.
– Sara är så fantastiskt inspirerande, man blir glad bara man ser henne, säger Monika Ax som sjungit med från starten.
Kören har sjungit några gånger för publik och då valt texter som berört sångarna själva.
– Ibland rinner tårarna, och jag tror att de som lyssnar hör hur mycket vi känner för musiken, säger Caroline Pettersson.
Lasse Eskilsson är en av alldeles för få män i kören.
– Jag försöker låta bli att störa för mycket, säger han skrattande om sina egna sångarinsatser.
Men Sara Boström hoppas på fler som Lasse.
– Alla är välkomna, men det vore jättekul med fler män. Jag har själv så mycket glädje genom musiken och jag vill uppmuntra andra. För det är något otroligt i att få sjunga tillsammans, säger hon.
I Terra Novakyrkan förklarar Alma Emilsson att ”instrumentet först måste värmas upp”. Hon välkomnar sångarna i kören Kumbaya genom att skaka loss på axlarna och tillsammans ljuda små ramsor för att klarna struparna.
– Jag ser kören som ett instrument och som körledare spelar jag på sångarna. De är olika stämda beroende på var de är i sina sinnen och det är ett otroligt levande instrument, säger hon.
1994 startade Alma kören Nova Gospel och för tio år sedan nystartade den som gospelkören Kumbaya, då med ett 30-tal sångare. Några har varit med hela tiden och i dag har kören vuxit till 70 vana sångare.
När trycket från nya medlemmar ökade valde Alma i höstas att hålla audition med ett enklare inträdesprov.
– Det kommer bara fler och till den här terminen är kören så bra att jag vill ha koll på vilka vi får in, säger hon och berättar att hon leder tre olika körer med allt från barn, ungdomar och vuxna.
Kumbaya sjunger gospel som svänger. Så pass att hela Terra Novakyrkan snart fylls av toner. Alma får svårt att sitta still bakom pianot när kören tar i.
– Det är fantastiskt, jag som står framför kören får hela upplevelsen, säger hon entusiastiskt.
För att vara med i kören behöver man inte alls vara troende.
– Men jag är tydlig med var jag står, säger Alma Emilsson och berättar att gospel betyder evangelium och det glada budskapet.
Förutom tisdagskvällar i Terra Novakyrkan sjunger kören Kumbaya ibland i Visby domkyrka.
– Påskdagen ska vi sjunga så att domkyrkans tak lyfter, säger hon och berättar att det ger alla massor av energi varje gång kören träffas.
Lisette Nilssons dotter Maja, två och ett halvt år gammal, är ofta med när mamma sjunger gospel.
– Jag springer, säger Maja och ilar vidare, högt sjungande mellan kyrkbänkarna.
Sången har gått i arv, Lisette började också sjunga tidigt.
– Man mår bra i själen och jag älskar gospel, säger hon och berättar att det är tredje terminen hon är med.
Att Pia Sirland hittade till Kumbaya kan hon tacka en väninna på bussen från Slite för.
– Det går inte att stå still och man blir glad, säger hon och gungar med i hela kroppen.
Svänger gör det också i körerna på den gotländska landsbygden. Kräklingbo har både egen kyrkokör, med mestadels kvinnor, samt en manskör. Till den senare kom Jens Friis-Hansen, utbildad vid tonsättarskolan i Visby, som körledare 2015.
– Jag gillar att leka och experimentera. Här finns ett sug efter att prova udda grejer och det har gjort att yngre har velat testa, säger han och berättar hur viktigt det är för kören att ha kul tillsammans.
På bara några år har en fjärdedel förnyats – och föryngrats. Den yngsta är bara 15 år och till repertoaren har bland annat gruppen Kents låt ”Sverige”, musik av Freddie Wadling och flera kvinnliga artister tagit sig.
– Jag tycker att det är underbart. Kör kan vara väldigt mycket och när man hör ordet manskör klingar det gammaldags. Det vill vi gärna slippa, säger Jens Friis-Hansen.