Pye hälsar välkommen på den stenlagda gårdsplanen med milsvid utsikt över Fardume träsk och Hellvi. Hit kom hon första gången tillsammans med sin man Clas 1956. Mer än 60 år senare tar Pye gärna besökaren med sig och visar arbetsplatsen där hon trots 90 år fyllda fortfarande är verksam.
– Det där är framtiden med barnet som funderar. Framtiden känns otäck, men samtidigt blir det bättre på många ställen där de inte krigar med varandra. Man får hoppas att det går bra, säger hon och visar en skulptur föreställande ett barn som håller jordklotet i sin famn.
Samtiden och samhällsdebatten har varit en stor del av livet för Pye och Clas Engström. Hon med uttrycksfulla skulpturer, han som författare till böcker, debattartiklar och pjäser. Allt finns skildrat i utställningen ”Tillsammans”.
– Jag har alltid sagt att jag ska ha en 90-årsutställning. Clas skulle också ha det, men han dog i fjol. Utan Clas hade jag inte varit och då tyckte jag att utställningen skulle vara tillsammans, säger Pye Engström och berättar om saknaden och hur det ofta dyker upp saker som hon skulle ha velat diskutera med Clas.
Clas och Pye Engström var på 1950- och 60-talet på många sätt före sin tid, bland annat i jämställdhetsfrågor.
– Clas var föregångare och tog sin del av barn och hus. Vi delade på städning och han dammsög alltid, säger hon.
Men det var i samhällsdebatten som de blev rikskända.
– Vi orsakade tittarstorm genom att säga knulla i tv – det var förskräckligt på den tiden, säger Pye Engström och berättar hur de fick avföring på papper skickad med posten och hur uppretade människor ringde hem.
Upphovet var en liten skulptur i brons av ett älskande par som visades i ett konstprogram på tv. Själv såg Pye med humor på uppståndelsen, men den fick personliga konsekvenser.
– Min mamma och mina systrar slutade prata med mig. De sa upp bekantskapen ett helt år och jag var för mallig för att ringa dem, säger hon.
Clas tv-pjäs om legal abort kom att bidra till förändring.
– Han kritiserade den abortlag som var, då var abort i stort sett förbjuden. Han flyttade lagarna en liten bit, säger Pye Engström.
I ett av husen på gården där hon ännu bor kvar hänger mängder av klipp från tidningar, bland annat Gotlands Allehanda där Clas Engström gärna skrev insändare.
– Det var ett väldigt bråk med Cementa efter hans bok ”Insändaren”. Det slutade med att Cementa gav bort ”Röda raden” i Valleviken till kommunen, säger Pye Engström.
De sju stora trävillorna och 22 000 kvadratmeter mark hamnade tack vare författaren i Fårösunds kommuns ägo.
Utställningen visar också ett stort antal av Pye Engströms mindre skulpturer. Men hon har alltid haft en förkärlek till monumentala skulpturer för offentlig miljö. I Visby finns flera av dem, bland annat vid lasarettet och på konstmuseets gård. Där ställde Pye ut senast när hon fyllde 80 år.
Tio år senare hugger hon fortfarande i sten för att skildra vår samtid.
– Nu håller jag på att jobba med flyktingkrisen. Det är fruktansvärt med alla drunknade och utestängda, säger hon och visar en mamma och pappa som krampaktigt omfamnar sina barn över Medelhavets vågor.
För Pye har våren inneburit mindre skapande – för att istället gå igenom och sortera allt material till utställningen. Inför vernissagen är hon aningen nervös. Men ett stort leende avslöjar hur roligt hon ändå tycker det är att återigen få möta sin publik.
– Jag gillar att få beröm, säger Pye Engström.