Kvadratiska målningar sitter uppe i en lång rad i kalkladan vid Bungenäs. Den gula färgen står ut från de oputsade väggarna. För Madeleine Hatz bär färgen en symbolik från det Kina hon har inspirerats av. Gul som var de kinesiska kejsarnas färg. Gul som den förbjudna rörelsen Falun gong. Och gul som den klädnad som munkarna bär. När Madeleine Hatz bodde i Peking reagerade hon på munkarnas protester mot regimen. Hon bestämde sig för att själv klä sig i munkkåpa och gå ut på Himmelska fridens torg.
– Det var ett uttryck för allt det som har hänt där och som inte får nämnas. Det som hände under massakern 1989 och munkar som desperat sätter eld på sig själva, säger hon.
Madeleine Hatz gick förbi tre poliskontroller innan hon tog av sig kappan och skorna. Hennes man filmade när hon barfota stegade ut på torget iklädd säckväv. På platsen fanns även en tibetansk munk i vinröd och saffransgul dräkt.
– Vi stod på torget båda två. Jag i min dräkt och han i sin, berättar hon.
Bägge två greps av polisen.
– Hans blick var lysande. Alldeles varm och lugn, minns Madeleine Hatz.
Hennes munkkåpa hanterades som bevismaterial, men hon fick tillbaka den när hon senare släpptes.
– Mitt konstnärskap var plötsligt föremål för en brottsutredning. Och det är inspiration, berättar hon.
Vad som skedde med den tibetanska munken vet hon inte, men hon tänker på honom ofta. I dag kommer hon att framföra en performance som är tillägnad honom.
Det är inte första gången som Madeleine Hatz blandar konst och aktivism.
– Det är en del av att konstnärens arbetsuppgift, att öppna käften när andra inte kan göra det. Många som engagerar sig i abstrakt måleri brukar inte hålla på med gatuaktioner. Jag behöver båda. Den där verkligheten av att vara mitt på gatan, sedan går jag tillbaka till ateljén som är en enslig och avskild värld.
Tidigare har hon verkat i anonyma, anarkistiska och anti-krigsnätverk. 2004 blandade hon ihop en svart sörja av målarfärg som de slängde på bilföretaget General Motors marmorfasad vid Central park.
– Vi ville göra en protest mot Irakkriget i en rörelse som kallades ”No blood for oil”, berättar hon.
Ett år därpå genomfördes en liknande aktion, men i stället för att färgen skulle efterlikna råolja skulle den symbolisera blod.
– Vi färgade fontänen på Rockefeller center röd, på tvåårsdagen av invasionen i Irak.
Hon säger sig inte ha någon specifik ambition med sina aktioner eller konst, det är bara något hon inte kan låta bli.
– Jag gjorde vad jag kände mig tvungen att göra i New York och vad jag kände mig tvungen att göra i Peking.