Nan Goldin på Moderna: Alla måste hitta sin kamp

Nan Goldin har de senaste 40 åren skapat runt ett dussin olika bildspel och med tiden tillfört rörliga bilder, röster och arkivmaterial i ständigt uppdaterade speglingar av sin omgivning. Nu visar Moderna Museet i Stockholm hennes konstnärskap brett – med över tvåtusen bilder i sex olika speciellt utformade byggnader.

— Jag har arbetat med det här i tre år med mina medarbetare. Jag är väldigt nöjd med resultatet, det är det viktigaste. Det var värt det. Och att få arbeta med det här museet, som är fantastiskt, teamet är fantastiskt och kuratorn är det, säger Nan Goldin på museets presskonferens.

Där berättar Nan Goldin också att även om hon kanske är mest är känd som fotograf, var det filmskapare hon ville bli, för att kunna skildra sin föränderliga syn på världen.

Ett av hennes mest kända verk, bildspelet ”The Ballad of sexual dependency” har reviderats under decennier — och har nu återigen fått en ny form, när omkring 700 fotografier avlöser varandra. Naket avbildar hon både sina vänners och sitt eget liv utanför normerna. Kanyler, stimmiga barer, samlag och möten avlöser varandra, till de sammanvävda tonerna av eklektisk musik, och teman som begär, ensamhet och beroende tar form.

— Jag såg hela ”The Ballad” utan att prata nu, och det var länge sedan. Det var en otrolig upplevelse, säger Nan Goldin och lägger till:

— Oftast när jag ser den räknar jag hur många i den som dött.

Liv utanför normerna

Nan Goldin började visade ”The Ballad” på olika klubbar i New York och på alternativa biografer i Europa runt 1980. Hon dokumenterade också ett liv utanför normerna i serien ”The Other side” – uppkallad efter en bar i Boston. Det är en hyllning till den transgemenskap som Goldin både levde i och fotograferade mellan 1972 och 2010.

Hennes verk har också till stor del tolkats mot bakgrund av aidskrisen på 1980- och 90-talen, som drabbade hela hennes bekantskapskrets hårt.

— Jag såg alla mina vänner dö, det fanns inget att göra och inga mediciner, säger Nan Goldin.

I fotografierna blottar hon också sig själv, både genom att delta i bildserierna och i verket ”Sisters, saints, and sibyls” som handlar om Nan Goldins barndom.

Där avbildar hon sin syster Barbara Goldin, som utmanade föräldrarnas normer och regler och som tog sitt liv, bara 18 år gammal. Genom familjefoton och filmsnuttar binder hon samman sin systers historia med legenden om Sankta Barbara, jungfrun som låstes in i ett torn av sin far och som blev bestraffad med halshuggning när hon trotsade den patriarkala ordningen.

Missbrukets ansikten

Goldins senaste fotografiserier ”Sirens” och ”Memory loss” handlar om missbrukets olika ansikten. De senaste åren har Nan Goldin också arbetat aktivistiskt för att hålla Sacklerfamiljen ansvarig för den utbredda opioidkrisen i USA, något som skildras i dokumentärfilmen ”All the beauty and the bloodshed”. Där vänder hon sig till stora internationella museer för att försöka få dem att sluta ta emot pengar från Sacklerfamiljen — ett arbete som hon också lyckats med.

— Med tanke på hur mörk världen är måste alla hitta sin egen kamp. Och det här var en kamp som jag förstod, eftersom jag själv har varit beroende av narkotika.